Alla riken kommer att försvinna. Men du kan bli medborgare i det rike som aldrig kommer att vackla: Guds rike!
Undervisning av Berno Vidén. För att lyssna, klicka här. Transkribering: Melody Sundberg.
Att förkunna Guds ord, att sprida evangelium, är det bästa som finns. Det är något som verkligen bör ha prioritet i våra liv. Det finns en orsak att församlingen fortfarande finns här på jorden som Kristi kropp, och det är att föra ut hans budskap till alla människor.
Jag har satt en rubrik på detta möte: ”Guds eviga rike”. Det är inte vilket rike som helst. Det står om ett rike vars grundvalar aldrig någonsin ska vackla! Vad möter vi när vi ser oss omkring på jorden? Jo, riken som kommer och försvinner. Vi möter tider av oro och depression. Vi möter en värld i kaos, som på många sätt är fylld av oro. Vi möter en värld grundad på orättfärdighet och förtryck. Men det finns ett annat rike. Jag vill tala om vilken möjlighet det finns att faktiskt bokstavligt och konkret får bli medborgare i detta rike. Det krävs inga meriter eller speciella omdömen. Gud har gett oss vägen, halleluja! Vi kan få bli medborgare och få evigt liv i Guds eviga rike. Pris ske Gud!
”I Daniels bok möter vi alltså den här ynglingen, och det här griper mitt hjärta oerhört. Han var annorlunda. Han hade fått en undervisning och kännedom som han bevarat i sitt unga hjärta: En undervisning om himmelens Gud.”
Det är stor skillnad mellan Guds rike och världens rike. Vi kan se på Sveriges och många andra länders historia. Religionen har alltid spelat stor roll. Vi kan se hur kyrkan agerat med politisk och militär makt. Vi kan se rester av detta i vår eget land, vi vet hur reformationen ledde till ett stadsskick där kyrkan fick en oerhörd status. Men när vi läser Bibeln har detta ingenting med Guds rike att göra. Guds Rike är inget man kan ta på, värdera i pengar, eller rösta om. Guds rike handlar om att ge upp sitt liv! Vad blir man då? Jo, en ny skapelse i Herren Jesus Kristus, för att sedan leva tillsammans med honom.
Men det här livet är många gånger förenat med främlingskap.
Daniel vägrade anpassa sig efter Babylons kultur
Vi ska ta en väldigt talande bild ifrån Bibeln. Det finns en profet i Gamla Testamentet, Daniel. Han var en yngling när han tillsammans med sitt folk, det judiska folket, blev bortförd från sitt land och Jerusalem, till det babyloniska riket. Det skedde flera hundra år innan Kristi födelse, ca. 600 år innan.
I Babylon var tanken att Daniel och hans vänner, tillsammans med alla kloka, skulle undervisas och formas för att passa in i det babyloniska riket. De skulle lära sig dess kultur och religion. Men i Daniels bok möter vi alltså den här ynglingen, och det här griper mitt hjärta oerhört. Han var annorlunda. Han hade fått en undervisning och kännedom som han bevarat i sitt unga hjärta: En undervisning om himmelens Gud. Han var en hängiven gudsdyrkare. Det står att han vägrade låta sig formas av det babyloniska väldet och orenas av dess kultur. Han ville inte äta av konungens mat eller dricka hans vin. Han ville inte identifiera sig med kulturen och det som var rådande i detta babyloniska välde. Vad möter vi istället? Daniel växer till i tro och sanning på den ende sanne Guden, halleluja!
Idag skulle vi säga att Kung Nebukadnessar var en världshärskare. Han var en av världens stora namn, kung över ett väldigt rike. Han hade vid ett tillfälle en dröm, så påtaglig och verklig att den gjorde honom orolig och sömnlös. Därför kallade han på rikets alla trollkarlar och spåmän för att ge dem ett omöjligt uppdrag: De skulle tala om för honom vad han drömt, men också ge uttydningen. Han litade inte på någon. Han var omgiven av folk som gav honom det han ville höra. Om de inte klarade detta skulle kungen döda alla visa och kloka i hela Babylon. Så pass påträngande var drömmen! Kungen förstod att den betydde något han måste veta.
Daniel fick veta situationen. Han räknades tillhöra de visa i landet. Han var en av de som, om kungen inte fick de svar han ville ha, skulle avrättas som straff. Daniel begärde audiens inför kungen. Så bad han om en tids anstånd för att kunna tala om vad kungen drömt. Här ser vi en oerhörd funktion David hade. Han hade sagt nej till att påverkas och att bli en del av kulturen. Ändå kunde han träda fram inför kungen med sådan frimodighet och förvissning. Han visste vilken Gud han trodde på! Han visste vilka svar denne Gud hade och att allt låg i hans händer. Gud uppenbarade för Daniel vad kungen drömt. Det här är en oerhörd berättelse som visar hur Gud kan använda sitt folk här i tiden – utan att vi för den skull ska vara en del av denna världs riken. Vi kan med frimodighet och övertygelse inför världen och inför alla deklarera: Vi tillhör ett rike, vi tillhör himmelens Gud! Han har köpt oss fria med sitt blod! Vi tillhör honom under tiden vi lever och tjänar här. Vi vill vara en hjälpande hand för människor. När krisen kommer, när orosmomenten tornar upp sig och när svårigheter tar över, när världen gungar och står i kaos, finns ett folk som ändå står på en fast grund och säger: Här finns en väg! Här kan vi gå! Också förkunnar vi Guds rikes gärningar och Guds rikes väg, halleluja!
Detta hade aldrig skett med Daniel om han inte överlåtit sig till Gud. Det hade inte skett om han inte tagit beslutet att ge sitt hjärta åt honom. Då hade han också varit en av alla de som försöker lösa en omöjlig situation. Nej, här fanns ett himmelskt budskap som trädde in i rätt tid.
Också i våra dagar behöver världen få höra ett budskap i rätt tid, ett sant budskap om Gud, människan och om den framtid vi har. Vad kommer ske med denna jord? Vi hör bulletiner, budskap från forskare och politiker. Allt andas kaos. Men inte i Guds församling, inte i Guds rike! Där finns ett evigt budskap som anvisar en väg. Åh, vad jag önskar att alla kunde få sina ögon öppnade för att få tillhöra detta himmelska rike!
Daniel återvände till kungen efter att ha fått drömmen. Han beskrev en bildstod i detalj, en stod vars huvud var av guld. Jag ska inte återge drömmen, men vill fokusera på slutet. Det handlar om en sten som blir lösryckt. Det står att stenen krossade hela bildstoden så att den upplöstes. Vi ska återkomma till vad det får för betydelse, men istället för bildstoden som upplöstes växte det fram ett berg som uppfyllde hela jorden. I uttydningen förklarade Daniel att olika världsriken, olika välden, kommer uppstå på jorden. Men alla riken kommer att möta sitt slut och sin undergång. Det gäller även Nebukadnessars rike, det stora, stolta riket man trodde skulle bestå. Kungen fick genom Daniel veta att efter riket skulle ett annat rike uppstå, sedan ytterligare ett annat. Det kan vi läsa om och en del är också namngivna. Slutligen skulle det kulminera i det som enligt många bedömare blev det Romerska imperiet. Det beskrivs som ett rike av järn blandat med lera. Genom historien känner vi så väl till den råhet som fanns där, fylld av korruption och orättfärdighet. Men det Romerska imperiet har gått under i sin egen korruption.
Riket som aldrig vacklar
I slutet av Daniels syn står det som är viktigt för oss. Här handlar det om Guds eviga rike vars grundvalar aldrig ska vackla. Alla andra riken ska försvinna, hur stora och mäktiga de än kan se ut! Idag ser vi hur kampen står mellan de olika blocken, men ändå är det ingenting annat än en vindpust i Guds ögon. Det har sin tid, men försvinner. Vi läser om vad som hände med bildstoden:
”Medan du såg på den revs en sten loss, men inte av människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet. Allt blev som agnar från tröskplatserna om sommaren, och vinden förde bort det så att inte ett spår fanns kvar. Men stenen som hade träffat statyn blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden.” (Daniel 2:34-35).
Det var drömmen. Här möter vi slutet på världen, men också början på något nytt. Det står om en sten som kom i rullning. En viktig detalj är att det inte var genom människohand! Det var inte genom att någon människa skulle lägga sig i och reformera och förändra, och bygga upp ett Gudsrike. Nej, vi har fått vapen av Gud, men det är inte köttsliga vapen. Det är inte politiska vapen. Det är inte vapen för att med maktmedel försöka stabilisera ett rättfärdigt rike. Nej! Det står att det inte var genom människohand! Vår uppgift är inte att reformera. Vår uppgift är inte att lösa alla orättvisor på jorden för att skapa ett lyckoparadis här i tiden. Vi skulle kunna försöka, men vi skulle bara misslyckas, för världen är i den ondes händer. Mänskligheten är fast i detta grepp.
Men så kommer Gud ändå, halleluja, och vad gör han?
Han stiger ner ifrån himlen. Stenen kom i rullning!
Tänk dig denna jämförelse: Gud sände sin son Jesus till den här världen. Himmelen gav ett svar till mänsklighetens alla rop och böner, ett svar till allt som stiger upp från djupet av människorna. Gud svarar! Han sände sin son till en mänsklighet som var totalt förlorad och under fördömelse. Hur står det i Bibeln?
”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.” (Johannes 3:16-17).
Vilket budskap! Här har vi himlen som agerar! Det här är en del av uppfyllelsen i den syn den store kungen Nebukadnessar hade.
Stenen är i rullning!
Jesus föddes och blev människa!
Ett himmelskt medborgarskap
Guds rike hade sitt inträde här i tiden genom Jesus. Det här är inledningen för oss människor. Tänk att vi får bli medborgare i detta rike! Det är inte på det sätt människor föreställer sig. Jag säger det igen: Det är inte genom människohand. Det är inte genom politisk eller militär makt. Tänk vad mycket ont man gjort i ”Guds namn”, när kyrkan agerat som en makt genom förtryck. Det är hemskt att läsa kyrkans historia och att den åstadkommit så mycket lidande för att värna om sina egna intressen. Ja, käre Gud i himmelen…
Men det finns en annan politik som kommer från himmelen. Himmelrikets politik är hundra procent rättfärdig! Den är rättvis och tränger in i människans innersta. Den försöker inte bygga upp den fallna människan, men den träffar rakt in i hjärtat när vi får möta Gud. Det står att Gud fördömer synden och köttet. Gud fördömer det som bor i människan och som också plågar människan. Så kommer Gud inte bara med fördömelse, utan uppenbarar också synden för oss. Han erbjuder ett nytt liv och en befrielse.
”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud…” (Romarbrevet 3:23).
Ja, det är människans situation, din och min sits här i tiden. Så ser världen ut. Men så kommer Gud, och stenen kommer i rullning. Kungen såg berget som uppfyllde hela jorden – Guds rike kommer också att uppfylla hela jorden. Men inte med människohand, utan genom att vi blir nya skapelser i Kristus Jesus!
Så, hur blir man medborgare i detta rike? Hur blir man räddad, frälst och befriad från syndens plågor? Hur får man uppleva förvandlingen i sitt liv och veta att man tillhör detta eviga rike? Vi ser orostider med en pandemi som skakar om hela världen. Det är ett stort lidande att se människors alla yttringar som finns i form av protester, och människor som lider på olika sätt i denna orättvisa värld… Hur vet man att man kan representera ett annat rike? Hur kan man leva ett annat liv där man inte söker det materiella och allt som egot så gärna dras till?
Tänk att få uppleva att Herrens rättfärdighet är mitt baner! Herrens rättfärdighet är ett liv som jag vill ska förverkligas också genom mig, att jag får vara en röst för denna rättfärdighet i detta liv! Det är inte genom människohand. Jag upprepar det igen: Det är inte genom olika politiska partier.
Men det är genom Jesus Kristus.
Ända sättet att bli medborgare i detta rike är genom en ny födelse. Som Jesus förklarade för en judisk lärare vid namn Nikodemus: Man måste bli född av vatten och ande för att komma in i Guds rike. Bibeln säger att vägen dit är att tro på Jesus. Mitt i allt ser vi hur enkelt det är att ta emot evangelium. Tro på Jesus! Överlämna ditt liv till honom. Säg ”ja” till Herren Jesus Kristus! För vad blir du då? Jo, en medborgare i Guds rike! Daniel gav uttydningen:
”Men i de kungarnas dagar ska himlens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet ska gå under och vars makt inte ska överlämnas till något annat folk. Det ska krossa och göra slut på alla de andra rikena, men självt ska det bestå för evigt. Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte av människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet. Den store Guden har nu uppenbarat för kungen vad som ska ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig.” (Daniel 2:44-45)
Det här är väldigt centralt budskap i Bibeln: Guds rike ska evigt bestå inför Gud. Jesus sade:
”Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Ingen ska kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är mitt ibland er.” (Lukas 17:20-21).
Det är alltså invärtes i er. Vi är tempel åt honom, halleluja!
Det finns många förebilder i Guds ord som kan hjälpa oss förstå vad Guds rike är. I Gamla testamentet kan vi läsa om tempelbyggnaden som en Guds boning. Vi läser hur Salomo byggde templet, och hur Guds härlighet uppenbarade sig och uppfyllde det. Det står om det allra heligaste dit ingen kunde gå in förutom översteprästen för det året. Offertjänsten skulle utföras efter mycket speciella, strikta regler… allt det här är en sådan oerhörd sann och viktig undervisning som Bibeln ger oss. Ändå är de bara skuggbilder som alla pekar fram mot Jesus. När vi kommer till Nya testamentet läser vi vad som hände när Jesus dog på korset. Det står om förlåten i templet, templet som då var det allra heligaste som fanns i Guds folks historia, inom Judendomen. Bakom förlåten, ”muren”, fanns Guds absoluta boning; det allra heligaste. Dit kunde ingen gå utan noggranna förberedelser, inte utan försoningsblod. Om någon gjorde det stod det att man skulle falla död ned, så heligt var det.
Ändå var det en förebild.
För när Jesus dör på Golgata faller alla förebilder! Då faller alla skuggbilder, för då har det fullkomliga kommit. Det står att det inte heller här var en människohand som rev förlåten i templet, nej! Det var genom Guds hand! Gud själv rev förlåten och skuggornas och förebildernas tid var för alltid förbi, pris ske Gud! Det var när Jesus gav sitt liv för hela mänskligheten, då han ropade från korset:
”Det är fullbordat!”
Halleluja!
Han gav sig själv som ett offer för varje människa på den här jorden. Genom att tro på det, tro på Jesus och ta emot honom, blir du medborgare i Guds rike! När vi läser Nya Testamentet finns inte längre något tempel byggt av människohänder där Gud har sin boning. Nej, det står att vi är den levande Gudens tempel! Gud bor i oss! Halleluja!
Tiden är nu
Den tid vi lever i kallar Bibeln för nådatid, en tid av nåd. Det är egentligen en tid som är slut. Den finns inte. I sin nåd har Gud gett oss en tid att ta vara på. Det finns sådant i Guds ord som säger att händelser gått i sin fullbordan, som säger att tiden är slut. Flera av apostlarna skriver om hur allvarlig tiden är och hur nära Jesu tillkommelse vi lever. Det står att vi ska köpa tiden och ta vara på den. Nådatiden är en gåva från Gud! I sin oändliga nåd har Gud gett oss denna tid. Vad är meningen?
Gud vill alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. Han vill att alla människor ska få lära känna han som gav sitt liv för oss, Jesus Kristus. Lär känna sanningen, för sanningen ska göra dig fri! Lär känna Jesus, och du blir en medborgare i det eviga riket. Vi har verkligen ett hoppets budskap till denna mänsklighet som befinner sig på randen av en avgrund. Hoppet är att Jesus kommer tillbaka! Rättfärdighetens Konung ska komma igen. Han erbjuder alla frälsning. Se på Jesus och tro på honom! Ta emot honom som frälsare i ditt liv! Då får du som gåva ett evigt liv och blir medborgare i ett evigt rike, vars grundvalar aldrig någonsin kommer att vackla.
Maranata betyder ”kom, Herre Jesus”. Låt oss förkunna detta, låt oss ropa ut budskapet! Låt oss göra namnet Jesus känt i världen! Det finns en väldig acceptans när man talar om olika religioner och att man ska förenas kring olika gemensamma intressen eller angelägenheter. Här har vi ekumeniken, världskyrkan, som byggs upp inom världens riken. Men vad har vi som skiljer från detta?
Det är och förblir namnet Jesus!
Namnet Jesus kan aldrig accepteras av den här världen! Jesus själv sa att ”denna världens furste kommer”. Den här världen har en furste. Men han sade också: ”I mig finns ingenting som hör honom till.” Vilket budskap!
Frågan är: Vad säger vi? Vi lever här i världen och vi är på många sätt beroende av den här världen.
Lev nära Jesus. Låt honom få bli din Herre. Lev nära syskon som kan bedja tillsammans. Låt dig uppbyggas genom Jesu ord och genom den Helige Andes närvaro i ditt liv. Se på Jesus. Snart kommer han igen. Amen!
Paulus skriver till Timoteus – jag tror det är det senaste brevet vi har i Nya Testamentet – om kampen:
”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst.” (2 Timoteus 4:7-8).
Pris ske Gud! Vilka ord av Paulus, då han sitter övergiven i ett fängelse och vädjar om hjälp, då han fryser… Men det är inte det som är det väsentliga, utan det han vill fokusera på är att Herren kommer! I allt finns detta budskap: Han kommer en dag! Stenen sattes i rullning, men inte av människohänder.
Gud älskar dig så!
Gud älskar dig så mycket att han gav sin son!
Ta emot honom och bli medborgare i Guds eviga rike.
Vi ska tacka Jesus och vi ber också för dig som inte har tagit emot Jesus. Öppna ditt hjärta för honom. Säg: ”Ja, Herre, låt mig få bli ditt barn. Låt mig få bli en medborgare i ditt rike.” Du ska veta att han sträcker ut sin hand och att han hör din bön. Han vill frälsa!
Vi tackar dig Herre Jesus Kristus. Vi prisar dig för Golgata, Herre. Tack att du gav ditt liv för oss, halleluja! Tack Herre att vi får tillhöra dig, ditt rike, Herre. Tack att framtiden är hos dig Herre Jesus Kristus. Vi beder dig herre Jesus Kristus, för den som är med nu och lyssnar och ännu inte tagit emot dig som frälsare i sitt liv. Vi ber också för den människa, Herre, som lägger fram sig själv som böneämne. Gode Gud i himmelen, vi vet att du svarar på bön. Du kan röra vid våra hjärtan, Herre Jesus Kristus, halleluja, så att vi får ta vara på den tid vi lever i, att vi får vara ledda av dig och fyllda av din ande, Herre Jesus Kristus. Hjälp oss blicka framåt Herre Jesus, mot din tillkommelse, Herre. Halleluja, att vi får förkunna och förmedla detta hoppets budskap till människor, halleluja. Tack att det finns en framkomlig väg genom dig Herre Jesus Kristus. Ta hand om var och en som är med i det här mötet. Jag prisar dig, tack att du hör Bön.
I Jesu namn, amen, amen.
