En del menar att det inte finns några utombibliska belägg för Jesus existens. Stämmer det? Och är Bibeln tillförlitlig som historisk källa? Vi tar en titt på vad historien säger om Jesus.
Då jag gillar att använda sociala medier till att dela fakta, tankar och information, kommer jag ofta i kontakt med människor som håller med om det jag skriver – men minst lika ofta med människor som inte gör det. Jag har haft många spännande diskussioner med den sistnämnda gruppen. Det börjar ofta med att någon person svarat på ett inlägg jag gjort, som har med Jesus att göra. Det vanliga är att man ifrågasätter det jag skrivit.
Jag har lagt märke till att vissa argument är återkommande. Därför tänkte jag försöka besvara några av dem i denna artikel. Argumenten är följande:
- Det finns inga utombibliska belägg för Jesus existens.
- Bibeln duger inte som historisk källa.
Nu ska vi se om detta stämmer, genom att ta en titt i historien. Syftet med denna artikel är inte att göra någon djupdykning, men att titta lite på om det finns utombibliska belägg för Jesu existens, och om Bibeln kan fungera som historisk källa.
Välkommen att hänga med!
Utombibliska källor
Ett vanligt påstående en del icke-kristna för fram är att det inte finns antika utombibliska belägg för Jesu existens. Med det menas att det inte skulle finnas några människor utanför Bibeln, som menar att Jesus funnits. Jag har stött på argumentet att inte ens romarna någonsin nämnt Jesus. Så, vad har vi för historiska källor?
Josefus (37-101 e.Kr).
En viktig källa är den judiske historieskrivaren Josefus. I Antiquities of the Jews (93 e.Kr.) skrev han om Johannes döparens död, avrättningen av Jesu bror Jakob, men också om Jesus själv: 1(Warner Wallace, 2017).
”Ungefär vid den här tiden levde Jesus, en vis man, om man nu alls kan kalla honom för en vanlig människa. För han utförde förunderliga gärningar och undervisade män som gärna tog emot sanningen. Många judar anslöt sig till honom, liksom även många greker. Han var Messias. Till följd av en anklagelse som förts fram av våra ledande män, dömde Pilatus honom att korsfästas, men de som hade älskat honom från början gav inte upp, för han visade sig för dem levande på tredje dagen. Detta och tusentals andra underbara ting hade Guds profeter sagt om honom. Och intill denna dag har den kristna stammen, som fått sitt namn efter honom, inte försvunnit.” 2(Josefus, Antiquities, XVIII, 63-64, översättning av Gustavsson, 1997)
Det måste dock nämnas att det finns en kontrovers gällande Josefus vittnesmål, då de första fynden av hans skrifter är sena nog för att eventuellt ha blivit omskrivna av kristna, som kan ha lagt till fakta i texten. Detta gäller delen om att Jesus är Messias, och citatets sista del om uppståndelsen. Apologeten och teologen Stefan Gustavsson som skrivit boken Kristen på goda grunder kommenterar på ämnet:
”Texten är dock enhetlig i alla bevarade manuskript. Andra menar att texten är ursprunglig men i originalet hade kvalifikationer av typen: ”Han var (den så kallade) Messias” och ”han visade sig levande för dem på tredje dagen (påstod de). Poängen här, att det finns tidigt historiskt material om Jesus också utanför Bibeln, påverkas inte av diskussionen kring de uttrycken.”
Även om texten skiljer sig från originalet, säger den åtminstone minst att Jesus funnits. Men vi går vidare till fler källor.
Tacitus (56-120 e.Kr.)
Finns det någon romersk källa? Jodå. Romaren Tacitus var senator för kejsar Vespasian och konsul i Asien. Han är en av historiens mest betrodda historiker, välkänd för sina analyser och granskningar av historiska dokument.3(Warner Wallace, 2017) År 115/116 skrev han:
”För att få slut på rykterna gjorde Nero somliga människor till brottslingar och utsatte dem för de grymmaste tänkbara straff. Det var de som allmänt omtalades som ”kristna”, och som framhärdade i sin olämpliga verksamhet. Den som ursprungligen bar namnet Chrestus, hade blivit avrättad under kejsar Tiberius regeringstid enligt order av ståthållaren Pontius Pilatus. Men den fördärvliga sekten började nu, trots att den under en tid hållits i schack, på nytt att sprida sig, inte bara i Judeen där ursprunget till detta onda fanns, utan också i hela Romarriket där otäcka och vedervärdiga ideer från hela världen väller in och finner villiga anhängare.”4 (Tacitus, Annals XV, s. 44, översättning av Gustavsson, 1997).
Uppenbarligen var Tacitus märkbart irriterad på dessa anhängare till Chrestus, vilket i sig är tänkvärt – för det visar att utombibliska källor inte bara är skrivna av kristna, utan även av dess kritiker. Dessutom anger Tacitus några viktiga fakta:
- Kristus blev avrättad under Tiberius regeringstid.
- Kristus blev avrättad på order av ståthållaren Pontius Pilatus.
- Kristendomen hade sin början i Judeen.
- Kristendomen har nått romarriket.
Uppgifterna stämmer överens med Bibelns uppgifter om tiden för Jesu död. Matteus skriver att Jesus dömdes till döden av ståthållaren Pontius Pilatus (27:11), och Lukas skriver att det var under Tiberius regeringstid (Lukas 3:1). Att kristendomen nådde romarriket är i linje med uppgifterna i Apostlagärningarna och Paulus brev.
Plinius den Yngre (61-113 e.Kr)
Plinius den Yngre står för en annan utombiblisk beskrivning av Jesus och hans efterföljare. I ett brev till den romerske kejsaren Trajan, skriver han:
“They (the Christians) were in the habit of meeting on a certain fixed day before it was light, when they sang in alternate verses a hymn to Christ, as to a god, and bound themselves by a solemn oath, not to any wicked deeds, but never to commit any fraud, theft or adultery, never to falsify their word, nor deny a trust when they should be called upon to deliver it up; after which it was their custom to separate, and then reassemble to partake of food—but food of an ordinary and innocent kind.” 5(Warner Wallace, 2017).
Plinius beskriver att de kristna brukade lovsjunga Kristus, ”som till en gud”, och att de levde enligt ett sätt som påminner om hur Jesus ville att hans efterföljare skulle leva; att inte göra dåliga handlingar såsom att bedra människor, göra sig skyldiga till stöld eller äktenskapsbrott, ljuga, också vidare.
Thallus (52 e. Kr)
Jag avslutar med en annan intressant källa, som handlar om vad som skedde under korsfästelsen. Thallus var en tidig historiker. Hans beskrivning av Jesu korsfästelse är så gammal att den inte längre finns kvar, men han citerades 221 e.Kr av Julius Africanus:
“On the whole world there pressed a most fearful darkness; and the rocks were rent by an earthquake, and many places in Judea and other districts were thrown down. This darkness Thallus, in the third book of his History, calls, as appears to me without reason, an eclipse of the sun.”6 (Julius Africanus, Chronography, 18:1, från Warner Wallace, 2017).
Beskrivningen överensstämmer med den Bibliska berättelsen om vad som skedde i samband med Jesu korsfästelse. Tre av evangelisterna, Matteus, Markus och Lukas, beskriver att när Jesus hängde på korset kom ett mörker som varade över hela landet7(I en annan översättning står ”hela jorden”) mellan sjätte (kl. 12) och nionde timmen (kl. 15) (Matt 27:45, Mark 15:33, Luk 23:44).
Om jordbävningen som skakade marken när Jesus dog skriver Matteus:
”När officeren och de som var med honom och bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: ”Den mannen var verkligen Guds Son!” (Matteus 27:54)
I den här artikeln har jag bara tagit upp några exempel på utombibliska källor, och det finns förstås många fler. Om du vill läsa fler kan du klicka här.
Finns det samtida källor?
Vi har nu sett att det finns flertalet utombibliska, historiska belägg för Jesus existens, lära och korsfästelse. Men en del icke-troende jag talat med accepterar inte dessa källor med argumentet att de inte är samtida. Så, finns det samtida källor, och hur viktigt är det egentligen att de är samtida? Jag kontaktar nämnde Stefan Gustavsson, som svarar:
”Om frågan är om det finns texter från just 30-talet (dvs precis samtida med Jesus) är svaret nej. Men det finns överhuvudtaget väldigt lite texter från den tiden. Historiker ställer inte den frågan, eftersom nästan ingenting vi vet om antiken kommer från källor som är skrivna precis i anslutning till händelserna. Josefus som skriver på 90-talet och Tacitus som skriver ca 110 räknas som mycket goda historiska källor om Jesus. Men de bästa och äldsta källorna är förstås Paulus brev (50-talet) och evangelierna (60-talet och framåt. För mycket utförligare info, se min bok Skeptikerns guide till Jesus del I.”
Att det saknas samtida källor är alltså generellt vanligt inom den historiska forskningen. Men hur är det då med Bibeln? Kan den fungera som historisk källa?
Är Bibeln tillförlitlig som historisk källa?
”Många har sökt sammanställa en skildring av de händelser som har inträffat bland oss, så som det har berättats för oss av dem som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare. Sedan jag noga efterforskat allt från början har även jag bestämt mig för att skriva ner det i ordning för dig, högt ärade Teofilus, för att du ska veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.” (Lukasevangeliet 1:1-4)
Så inleder Lukas, författaren av Lukasevangeliet, sin detaljerade beskrivning av Jesu liv. Den mest ingående berättelsen om Jesu liv, identitet och lära finns förstås i Bibeln. Vill vi lära känna Jesus är Bibeln den bästa källan att vända sig till. Men många icke-kristna jag talat med menar att Bibeln inte duger som historisk källa, och att den därför är helt oanvändbar för den som vill säga något om Jesus.
Men faktum är att Bibelns berättelser stämmer väl överens med vad vi vet om den historiska, geografiska, religiösa och kulturella situationen i Israel vid den tiden8 (Gustavsson , 1997). Jag har redan nämnt några sådana uppgifter. En annan viktig uppgift är att det vi vet om korsfästelse som avrättningsmetod väl överensstämmer med Bibelns berättelse om hur Jesu korsfästelse gick till (Wright, 2016). Dessutom stämmer Bibeln väl överens med arkeologiska fynd som gjorts i området 9(Sundberg, 2021).
Varför får Bibeln motta så mycket kritik? Frågan blir ännu mer angelägen om man jämför med historiska verk som räknas som tillförlitliga. När man arbetar med antika manuskript använder man sig i de flesta fall av kopior, då originalen sedan länge är förstörda. För att kunna bedöma vad som stod i originaltexten är det bra att kunna utgå från så många antika manuskript som möjligt, och dessa ska ligga så nära originalen i tid som möjligt (vilket jag skrivit mer om här). I Gustavssons bok finns en ögonöppnande jämförelse:
| Författare | Original | Äldsta kopia | Tidsavstånd | Antal kopior |
| Aristoteles | 384-322 f. Kr. | 1100 e. Kr. | 1400 år | 5 st |
| Herodotos | 480-425 f. Kr. | 900 e. Kr. | 1300 år | 8 st |
| Platon | 427-347 f. Kr. | 900 e. Kr. | 1200 år | 7 st |
| Caesar | 100-44 f. Kr. | 900 e. Kr. | 1000 år | 10 st |
| Nya testamentet | 50-90 e. Kr. | 120-350 e. Kr. | 30-300 år | 5000 st |
Som vi ser i tabellen har Nya testamentet långt fler kopior, som dessutom har betydligt kortare tidsavstånd mellan de äldsta manuskripten och originalen, än verk av Aristoteles, Herodotos, Platon och Caesar. Ändå är det Bibeln som får motta den hårdaste kritiken och ifrågasättandet! Varför, kan man fråga sig.
Men själva innehållet spelar förstås också stor roll, så innan jag avslutar vill jag göra en liten sammanfattning.
Vilken betydelse har evangelierna?
- Evangelisterna hävdar att de beskrivna händelserna verkligen skett. De är inte menade att förstås på annat sätt.
- Evangelierna skrevs tidigt.
- Evangelierna har blivit grundligt genomgångna och bekräftade, och erkändes tidigt som del av den bibliska kanon.
- Två av evangelisterna (Matteus och Johannes) är ögonvittnen. Lukas och Markus har fått uppgifterna från ögonvittnen.
- Evangelierna innehåller uppgifter som kan kontrolleras med det vi vet om historien, kulturen, religionen och geografin.
- Evangelierna skiljer sig från myten som litteratur.
Med tanke på dessa och andra argument jag lyft fram, borde Bibelns berättelse tas på allvar av ännu fler människor, även de som ännu inte är troende kristna. Om du vill veta mer går jag grundligare igenom Bibelns ursprung i en artikel som kan läsas här. För att läsa argument om Jesu korsfästelse och uppståndelse kan du klicka här.
Om du vill dyka riktigt djupt rekommenderar jag apologeter som William Lane Craig, Lee Strobel, Frank Turek och Stefan Gustavsson. Förhoppningsvis kommer du snart att lära känna Jesus som den han själv sade att han var: Guds Son och människornas frälsare, som dog för våra synders förlåtelse och uppstod på tredje dagen.
Käll- och litteraturförteckning
Litteratur
Gustavsson, S. (1997). Kristen på goda grunder.Falun: Scandbook AB.
Svenska Folkbiblen 2015. (2017) Svenska Folkbiblen 2015. Vitryssland: Printcorp.
Wright, T. (2016). Dagen då revolutionen började. Finland: Bookwell Digital Oy.
Internetkällor
Cold-Case Christianity (2017). Is There Any Evidence For Jesus Outside The Bible? Hämtad 2 januari 2022 från https://coldcasechristianity.com/writings/is-there-any-evidence-for-jesus-outside-the-bible/
Sundberg, M (2021). Berättelsen om Bibelns ursprung. Hämtad 2 januari 2022 från https://www.jesaja53.se/berattelsen-om-bibelns-ursprung/
En kommentar