Bibeln förändrade min syn på abort!

Guds syn på ofödda barn förändrade min inställning om abort – och om livet självt.

I höstas kontaktades jag av en kvinna med förfrågan om fotouppdrag, och jag tackade ja. Men så fick jag ett till mail. Kvinnan berättade att hon ville avboka. Hon hade besökt min kristna sida Jesaja53, och där sett att jag publicerat artiklar som är kritiska till abort. Hon skrev att hon inte kände sig bekväm med att stödja anti-abort förespråkare ekonomiskt.

Det var inte ens jag som var författare till artiklarna.

Jag svarade att även om vi kan ha olika åsikter om saker och ting, måste vi kunna mötas i samhället, och att jag personligen inte inte ser några problem med att arbeta med människor som inte delar mina åsikter.

Inget svar.

Men jag berättade också något annat. Jag brukade vara för abort, men så hände något.

Det som hände var Bibeln.

Jag har varit kristen så länge jag kan minnas, men trots det var det sällan jag öppnade Bibeln. Jag hade det som kan kallas för barnatro, men dålig koll på helgelse, kristet levnadssätt och omvändelse. Och jag hade dålig koll på abort. Faktum är att jag inte reflekterade särskilt mycket kring det. Det var nog så att jag bara kopierade samhällets åsikt om abort, att det är kvinnans rätt att bestämma över sin kropp, utan närmare eftertanke.

När jag började läsa mer i Bibeln tänkte jag inte alls på abortfrågan. Trots det märkte jag att jag sakta men säkert, nästan obemärkt, började ändra åsikt. Anledningen var att jag lärde känna Gud och hans syn på livet och människovärdet.

Vad säger Bibeln om abort?

Vid första anblick verkar Bibeln inte säga någonting om abort – tills man inser att den faktiskt säger väldigt mycket. Bibelns författare talar förvånansvärt ofta om ofödda barn. Här ska jag ta upp några exempel.

Jesus och Johannes – två ofödda barn

I Lukasevangeliet stöter man nästan omedelbart på två ofödda barn, Johannes Döparen – och Jesus själv. Redan innan barnen existerar i sina mammors magar, får deras mammor besök av en ängel. Till Elisabet, Johannes döparens blivande mor, säger ängeln: ”Han [Johannes] ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse, för han ska bli stor inför Herren… han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet.” (Lukasevangeliet 1:13-15).

”Vid första anblick verkar Bibeln inte säga någonting om abort – tills man inser att den faktiskt säger väldigt mycket. Bibelns författare talar förvånansvärt ofta om ofödda barn.”

Ängeln besöker sedan Maria, Jesu blivande mor. Han säger: ”Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes Son” (Lukasevangeliet 1:30-32). Budskapet är ett eko tillbaka till profeten Jesajas 49:e kapitel om Messias: ”Herren kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mitt namn redan i min mors sköte.” (Jesaja 49:1)

Redan innan barnet är ett foster, har Gud en plan för dess framtida liv.

En tid senare är Maria och Elisabet gravida och träffar varandra. Då sker något anmärkningsvärt. Maria hälsar på Elisabet, och Elisabet säger: ”När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje.” (Lukasevangeliet 1:44) Redan i moderlivet är Johannes, precis som ängeln sagt, uppfylld av den Helige Ande – och kan känna igen Jesus som ännu bara är ett foster i Marias mage.

Redan utifrån dessa bibelställen, lär vi oss mycket om Guds syn på ofödda barn. Han vet vad som ska ske under fostertiden, ja, redan innan befruktningen! Gud har en plan för de ofödda. Det är fantastiskt, och det ger dem ett oerhört människovärde.

Gud har en plan för den oföddes liv

Det vi läst överensstämmer med andra bibelställen där ofödda barn omnämns. Kung David skriver:

”Du har skapat mina njurar,
du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för att
jag är så underbart skapad.
Underbara är dina verk,
min själ vet det så väl.
Benen i min kropp
var inte osynliga för dig
när jag formades i det fördolda,
när jag bildades i jordens djup.
Dina ögon såg mig
när jag bara var ett foster.
Alla mina dagar blev skrivna
i din bok,
formade innan någon av dem
hade kommit.” (Psaltaren 139:13-16)

Verserna visar att Gud vet om hela människans liv. Han ser barnet när det ännu är ett ofött foster. Paulus är inne på samma spår när han berättar att han redan i moderlivet blev utvald och kallad genom Guds nåd (Galaterbrevet 1:15). Paulus började sitt liv med att förfölja kristna, men slutade som hedningarnas apostel och som martyr för sin tro på Jesus. Gud visste att detta skulle vara hans framtid, redan innan han var född.

Även profeten Jeremia nämner att han blev kallad till profetgärning redan som ofödd: ”Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till profet för folken.” (Jeremia 1:4-5)

Gud glömmer inte – även om föräldrarna gör det

Det var dessa verser som nästan obemärkt ändrade min syn på abort, eftersom jag insåg vad Gud anser om människovärde. Jag insåg att Gud har en plan, en tanke och en vilja för alla människors liv redan innan de är födda. De har till och med ett kall.

Men detta förstörs när barnens föräldrar bestämmer sig för att döda dem.

Man skulle ju kunna tro att föräldrarna är de som älskar sitt barn mest. Men så är det inte alltid.

Det hände att Jerusalems befolkning, under svåra tider, trodde att Gud glömt bort dem. Men när Gud svarade på deras böner, hänvisade han till sina känslor för barn. Han säger:

”Kan en mor glömma sitt lilla barn,
att förbarma sig över sin livsfrukt?
Och även om hon skulle glömma,
så glömmer jag inte dig.
Se, jag har skrivit dig
på mina händer.” (Jesaja 49:15-16)

Gud säger ”jag har skrivit dig på mina händer.” Kanske är det en hänvisning till då spikarna drevs igenom Jesu händer¹(handleder, enligt arkeologiska fynd. Det grekiska ordet som används för händer vid beskrivningen av korsfästelsen, omfattar även handleden) vid korsfästelsen. Spikhålen fanns kvar även efter uppståndelsen. De sitter där som en evig påminnelse om Guds kärlek till sina barn – barn som han aldrig kommer att glömma, även om föräldrarna gör det.

Det handlar om livet

I det här vittnesbördet har jag inte gått in på de svåra frågorna. Vad händer om en tonåring blir gravid? Vad händer om en kvinna blir gravid efter en våldtäkt? Det här är väldigt svåra frågor. Men jag tror att svaret finns i Guds syn på människan.

I Guds ögon är det ofödda barnet, oavsett hur få graviditetsveckor som gått, en riktig, levande människa. Om en kvinna blivit våldtagen är inte bara hon, utan också barnet ett offer för gärningsmannens ondska. Ska då det oskyldiga barnet straffas genom att dödas? Även detta barn är en människa med ett ett helt liv framför sig, en människa med viktiga uppdrag i sin framtid. Kvinnan har rätt att bestämma över sin kropp – men det har barnet också. Det är en egen individ. Och Gud älskar alla ofödda barn, oavsett hur de kom till.

Också finns det de som menar att man ska abortera barn med olika funktionsnedsättningar, såsom Downs syndrom. Men Gud älskar dessa barn, precis som de är.

I Bibeln råder ingen tvekan – barnet är ett barn, fött som ofött. Samtidigt älskar Gud naturligtvis mamman lika mycket som det ofödda barnet, och hon måste bemötas så kärleksfullt som möjligt. Hon behöver hjälp av vänner, släkt, familj och samhälle – för att inte tala om församlingen – om hon hamnat i en svår situation. Vi ska inte heller glömma att många kvinnor mår dåligt efter abort, och det finns kvinnor som ångrar sig bittert. Läs till exempel denna berättelse.

För mig var det en stor sak att göra insikten om Guds syn på ofödda. För bibelverserna talar inte bara om ofödda barn, utan om livet självt. Livet är värdefullt och barnen har ett människovärde. Att Gud har planer för ofödda människor är ofantligt stort, och det har hjälpt mig att inse mitt eget värde. Oavsett vad som händer, är jag alltid Guds älskade barn.