Att vara en messiansk jude idag är unikt och komplext. Ibland kan man känna sig missförstådd.
Vissa av oss har en blandad trosbakgrund eller kommer från olika inriktningar som följer Torah och traditioner i varierande grad, andra har en mer icke-religiös eller till och med sekulär bakgrund. Identitet är ett hett ämne inom den messianska rörelse som finns här i USA. Vilka är vi? Vad tror vi på? Hur ska vi leva våra liv i ljuset av tron på Yeshua? Jag kan tänka mig att det finns likheter med de judar som under det första århundradet satte sin tro till Yeshua, medan han levde bland dem i Israel.
”De observanta judarna, som inte tror på Yeshua, ser oss mer eller mindre som avfällingar från den judiska tron.”
Idag ser sekulära judar oss i allmänhet som ett skämt, även om vissa är öppna för att höra vad vi tror på, främst från de yngre generationerna. De äldre generationerna verkar ha ett mindre intresse. De observanta judarna, som inte tror på Yeshua, ser oss mer eller mindre som avfällingar från den judiska tron. Många förnekar att vi överhuvudtaget är judar, medan andra enligt rabbinsk tradition vill kontrollera om våra mödrar är av judisk härkomst. De här människorna godkänner oss som etniska judar, men klumpar sedan ihop oss med vad de anser att kristendom eller katolicism är, baserat på deras egen förståelse.
I takt med att allt fler judar kommer till tro på Yeshua börjar de dock bli vana vid att höra talas om dessa så kallade ”messianska människor”. De troende judarna har dock en tendens att betrakta oss som avgudadyrkare, på grund av vår tro på Yeshuas gudomlighet, vilken de absolut inte kan förena inom ramen för sin egen teologi. Min erfarenhet är att de låter en vara någorlunda ifred om man tror att Yeshua bara var en man. Ortodoxa judar har ibland betraktat oss som en kättersk grupp. Med de bästa avsikter har man försökt att nådigt förmana mig gällande mina så kallade felaktiga slutsatser. Deras motiv är att resonera mig ur min tro, i hopp om att jag ska konvertera till en mer traditionell judendom som förkastar Yeshua som Messias och de nytestamentliga skrifterna, det vi kallar Brit ha’Chadashah (det nya förbundet).
Å andra sidan finns den vanliga kristna kyrkan. De stöder oss i vår nyfunna tro och gläder sig åt den, men de verkar föredra att vi förblir åtskilda, såvida vi inte assimileras in i deras etablerade traditioner och doktriner. Jag har upplevt spända samtal där jag har blivit ifrågasatt om varför vi fortfarande håller fast vid saker som omskärelse, sabbat, att äta biblisk koshermat, att följa de fastställda tiderna, att ta nattvard under påsken och att dagligen bära tzitzit (fransar) eller använda bönesjalar under gudstjänsterna.
”En messiansk organisation som ansvarar för judisk evangelisation i Nordamerika har samlat in data som visar att kyrkans minst nådda religiösa och etniska grupp, när det gäller missionsarbete, faktiskt är det judiska folket – i Israel såväl som i USA.”
Av vissa kristna bröder har jag anklagats för att vara judaiserande. Jag har på ett nedsättande sätt associerats med några av de fariséer som förkastade Yeshua. Jag tror att denna attityd kan bero på okunnighet, men den kan också vara en kvarleva av antisemitiska idéer inom den moderna kyrkan, som förts vidare genom historien. En messiansk rabbi uttryckte det ungefär så här: ”Att vara messiansk är ungefär som att vara repet mellan två parter som leker dragkamp”. Med kristna på den ena sidan och judar på den andra.
En messiansk organisation som ansvarar för judisk evangelisation i Nordamerika har samlat in data som visar att kyrkans minst nådda religiösa och etniska grupp, när det gäller missionsarbete, faktiskt är det judiska folket – i Israel såväl som i USA. Messianska organisationer, begränsade i både antal och stöd, kämpar för att utföra det arbete som behöver göras. Jag anser att vi inte bör vara den enda gren av kyrkan som förväntas upprätthålla judisk-kristna relationer eller vara ensamt ansvariga för evangelisation av judiska icke-troende.
När det gäller vår tro, vår praxis, våra trosuttryck om man så vill och den struktur som våra församlingar och synagogor fungerar i, så är allt vackert och så vitt jag kan se bibliskt. Många av våra församlingsmedlemmar är inte av etnisk judisk härkomst eller arv, men de uttrycker sin tro ett på liknande sätt som vi. Varje sabbat står de tillsammans med oss i tillbedjan av den ende sanne levande Guden. Israels Gud, hans Son och vår herre Messias Yeshua. Denna enhet jag ser, tror jag att Gud har avsett för alla dem som kommer till tro på honom.
