Är King James Bible (KJV) den bästa bibelöversättningen?

King James översättning (KJV) hör till en av de mest populära bibelöversättningarna – så pass att engagerade läsare beskriver sig som ”KJV only”. Men varför är en 400 år gammal bibel så populär i vår tid? Och är den så bra som det påstås?

Då jag var 15 år fick jag min första Bibel på engelska. Det var en sliten King James-Bibel som jag fortfarande har i min bokhylla. Han som gav mig den sa i förtrolighet att ”Den innehåller verser som inga andra biblar har!”, och utan att jag riktigt visste vad det skulle betyda, så tyckte jag att det lät spännande. Och efter att ha bläddrat runt i den ganska länge upptäckte jag för det första att språket var ganska komplicerat för en svensk tonåring att förstå – och för det andra att det faktiskt var några verser som inte fanns i min ”vanliga” Bibel. Vad berodde det på? Hade jag fått tag i en bättre Bibel? Hade någon försökt hålla Bibeln dold för mig?

Låt oss börja i rätt ände. Vad är King James Bibel? James I (eller Jakob I på svenska) var kung i England från mitten på 1500-talet till början på 1600-talet. Det som är relevant för den här artikeln är att i år 1611 kom det ut en Bibel som James hade auktoriserat, och denna Bibel kom att dominera den engelsktalande delen av protestantismen under lång tid.

Kung Jakobs bibel (förkortas ofta KJV eller AV, ibland med tillägget 1611) är ett, för sin tid, fantastiskt verk. Det fanns inte många Biblar översatta till engelska på den här tiden,¹ men KJV kom att dominera den engelsktalande världen under lång tid.

KJV är en översättning som stort sett försöker översätta ord-för-ord, en så kallad ”form-ekvivalent” översättning. Det betyder att många uttryck var obekanta även för de första läsarna av KJV, men samtidigt ger det en större garant för att inte översättarnas åsikter kryper in i översättningen.

”Att ignorera 400 års forskning till fördel för en grekiskt text som även författarna förstod innehöll fel, och som de därför ständigt reviderade, är onekligen att försätta sig själv i en onödig och oförsvarbar position.”

Ändå är det tydligt att KJV gjordes med en viss agenda. På den här tiden blev den puritanska översättningen som kom från engelsktalande i Geneve (Geneva Bible) läst en del i England, och där kallades ofta de bibliska kungarna för ”tyrants” (tyranner), något som kung Jakob I inte ville ha med i sin översättning. Det används också ord för den anglikanska kyrkans system, för att underbygga dess auktoritet.²

En viktig detalj i historien är att då tidiga frikyrkliga församlingar blev förföljda i England, och därför flydde till ”Den nya världen”, Amerika, så hade man ofta med sig King James Bibel (eller Geneve-översättningen), och den kom därför att bli dominerande i det frikyrkliga USA.

I dag finns det otroligt många översättningar – inte minst på engelska – men KJV är fortfarande högt uppe på topplistorna över mest sålda biblar i Amerika.³

Vad beror den här populariteten på? En faktor är att KJV är den enda på topplistan som man inte behöver betala royalties för att publicera. Vem som helst kan alltså kopiera texten från KJV och göra sin egen Bibel, utan att tänka på copyright och liknande. Det gör publicering av KJV väldigt billig i jämförelse med andra Biblar.

Men den andra faktorn är nästan lika viktig, nämligen att KJV har en entusiastisk skara kristna som menar att denna översättning är den absolut bästa – ja, kanske den enda översättningen som Gud godkänner.

Vad är argumentet?

Av dem som föredrar KJV så finns det olika ”grader” av hängivenhet. En del gillar KJV för att de är vana vid den, det är den de växte upp med, och de tycker om det arkaiska språket. Andra menar att grundtexten som den är baserad på är den bästa. Andra menar att KJV är den som är närmast originalet, och att Gud har använt den på ett så mäktigt sätt att den i praktiken är den enda godtagbara översättningen. Och till sist finns det en rörelse som kallas för King James Version Only (”King James-versionen allena”), som menar att de som översatte KJV var inspirerade och ledda av Gud att skapa den perfekta översättningen. Ibland säger de även att KJV är en ny uppenbarelse från Gud, och att den är lika korrekt som originalmanuskripten (kanske till och mer rätt). Bland KJV-Only sägs det ibland också att man inte kan bli frälst om man inte håller sig till den ”rätta översättningen”.

Min erfarenhet är att många kristna som vill ta Guds ord på stort allvar, och som har en hög syn på Bibelns auktoritet, ofta tenderar att hitta en översättning som är ”den perfekta” för dem, vare sig det är på svenska, spanska eller engelska. Det blir ett enkelt sätt att inte behöva förhålla sig till de många alternativa översättningar som finns.

Hur kan man då komma fram till att KJV, en av hundratals bibelöversättningar, och dessutom en som har flera hundra år på nacken, är den bästa översättningen?

Ett argument är tanken att det måste finnas en översättning som är 100% korrekt, för hur ska man annars veta vad som är Guds sanna och oförfalskade ord? Om det inte finns någon Bibel som man kan lita på helt och fullt, hur kan man då säga att man har Guds ord över huvud taget? Utifrån den tanken argumenterar man så för att reformationen var Guds verk för att återskapa den urkristna tron, och eftersom KJV var ett resultat av reformationen, är det naturligt att tänka sig att just denna Bibel – som dessutom fick så stor spridning – är Guds oförfalskade ord.

Ett annat argument är att KJV bygger på de bästa manuskripten som finns på hebreiska och grekiska, och att moderna översättningar har gått bort från att använda dessa texter, och därför är KJV överlägsen andra översättningar.

Till sist är min erfarenhet av att tala med dem som är någon nivå av KJV-only den att de ofta kommer med anekdotiska bevis som inte tål så mycket granskning. ”Gud talade till mig genom den här översättningen” eller ”Visste du att kung Jakob I av England var en fantastisk kristen för att …” Det är argument som kan vara svåra att både verifiera och analysera, och därför brukar jag försöka leda in samtalet på de saker som vi faktiskt kan veta, nämligen frågor som ”Bygger KJV på de bästa hebreiska och grekiska texterna?”, ”Är KJV en bra översättning?” och ”Är det bra att läsa en översättning som är 400 år gammal?”. Det ska jag försöka svara på nu.

Vad är problemet med KJV-onlyism?

Det första problemet som man måste ta tag i, är inte ett problem med King James översättningen – utan med idéerna som KJV-only-ideologin bygger på.

För det första: Är det så att vi måste ha Guds ord till 100%, och annars har vi ingenting? Det skulle i så fall betyda att de enda som hade en riktig Bibel innan 1611 var de som läste original-manuskripten. För så fort man kopierar för hand så smyger det sig in misstag. Det ser man enkelt om man läser de mängder av handkopierade manuskript av Nya Testamentet från medeltiden som vi har bevarade. Det finns helt enkelt inte ett enda manuskript som är 100% likt ett annat. Stavfel, alternativa stavningar, missade ord, rena felskrivningar och marginalanteckningar som har blivit integrerade i texten är exempel på hur manuskript-historien ser ut. Om man vill köra en hård linje som säger ”100% eller ingenting” så säger man med det att i 1600 år så fanns inte Guds ord någonstans.

Dessutom säger man att Guds ord är helt beroende av tryckkonsten och exakt kopiering, för bara sedan Gutenbergs tryckpress har det ens varit tekniskt möjligt att göra två exemplar av en text som är helt lik.

Historiskt sett har nästan inga kristna haft en så rigid tolkning av vad som är nödvändigt för att kunna kalla Bibeln för ”Guds ord”. Allra minst de som översatte KJV. När man läser vad de själva skrev om sin översättning så var de väldigt ödmjuka inför möjligheten att de hade gjort fel, och de förhöll sig till sin egen begränsade kunskap. De såg heller inte KJV som den slutliga och perfekta översättningen i historien, utan såg fram emot senare forskning som skulle föra oss ännu närmare originaltexten.

Det blir alltså väldigt märkligt att tillskriva människor gudomlig inspiration, när de inte själva gjorde anspråk på sådant.

Det ska också sägas att de som läser KJV idag, sällan läser den så som den blev skriven år 1611. Det har skett språkliga revideringar flera gånger, och den som används mest idag reviderades på 1800-talet.

Låt oss nu se på fördelar och nackdelar med KJV.

Gammalt språk och falska vänner

KJV skrevs på 1600-talet, och sedan dess har det engelska språket förändrats väldigt mycket. Då den skrevs var det på ett modernt språk som kunde förstås av läskunniga i England. Idag är det inte längre faktum – utan KJV har ett språk som absolut ingen i världen talar. Detta är illa av flera anledningar.

För det första kan man, om man bara utgår från KJV, få intrycket att Bibeln skrevs på ett arkaiskt språk, och att Bibelns karaktärer pratade någon slags uråldrigt språk – något som absolut inte är sant. Faktum är att Nya Testamentet skrevs på koiné-grekiska, som var ett av två grekiska skriftspråk i antikens Romarrike. Det andra var klassisk grekiska, som användes i litterära verk och när man ville använda ett ”finare” språk. Men apostlarna valde aktivt att inte använda det finare språket, utan skrev i stället på koiné-grekiska, som var ”folkets språk”, det som mannen och kvinnan på gatan talade.

Så Bibelns författare bemödade sig om att använda ett språk som deras mottagare kunde förstå utan svårigheter, och som talades av alla på den tiden. Men det är inte allt.

För det andra så finns det i KJV det som inom språkvetenskapen kallas för ”falska vänner”, alltså ord som man tror att man förstår som modern läsare, men som betydde något annat på 1600-tals-engelska. Låt mig ta några exempel:

KJV: ” Is not the life more than meat, and the body than raiment?” (Matteus 6:25)

Det finns två problem i den här texten. Den första är att ”raiment” (kläder) är ett ord som nästan inte används över huvud taget i engelska i dag. Men det andra är ordet ”meat”, som i modern engelska betyder ”kött”, men på 1600-talet betydde ”mat” som en generell term. Man tror alltså att man förstår ordet, men egentligen betyder det något annat. Ett annat exempel:

KJV: Or ministry, let us wait on our ministering: or he that teacheth, on teaching … (Romarbrevet 12:7)

Här verkar det som att den som har en tjänst ska vänta på sitt tjänande. Vad nu det ska betyda. Men uttrycket ”wait on” betydde på 1600-talet att ta sig an en plikt. Alltså är meningen ”Den som har en tjänst ska ta sig an sin tjänst”, något som moderna översättningar uttrycker.

Ett sista exempel:

KJV: But Jesus called them unto him, and said, Suffer little children to come unto me, and forbid them not … (Lukas 18:16)

”To suffer” betyder på modern engelska ”att lida” eller ”att utstå smärta och motgång”, vilket blir väldigt märkligt i sammanhanget – tills man lär sig att för 400 år sedan betydde det ”att tillåta utan att blanda sig in”.

Är detta då ett verkligt problem? Kanske inte för den erfarne, uppmärksamme läsaren som antingen kan 1600-tals-engelska, eller som kollar vad varenda ord hade för betydelse på den tiden – men för moderna läsare kan det verkligen vara ett stort problem.

Och jag säger igen: Ingen som läste Paulus eller Johannes brev i original behövde sitta och fundera på varför de skrev på gammal-grekiska med ord som inte användes på deras tid.

Är gamla översättningar bättre än nya?

Ett argument som jag hör lite nu och då är att ”Den här översättningen är bättre, för den är X antal år gammal”. Jag antar att tanken är att ju närmare originalet man kommer – rent tidsmässigt – desto större chans är det för att man läser det som apostlarna skrev. Men är det verkligen sant?

För det första så måste vi i all korthet rätta på en vanlig missförståelse: Moderna översättningar bygger inte på den förra översättningen. Bibel 2000 är inte en modernisering av 1917 års översättning, och 1917 är inte en modernare Gustav Wasa-bibel. Nästan alla översättare i vår tid går tillbaka till de grekiska och hebreiska texterna, och översätter direkt därifrån.

När nya översättningar görs, så går man som regel till den bästa moderna textforskningen som finns tillgänglig, och bedömer utifrån den både vilka textvarianter som är närmast originaltexten, och på vilket sätt varje ord ska översättas. Det betyder inte att det inte finns dåliga moderna översättningar – men generellt sett vet vi väldigt mycket mer om antika språk idag än vi gjorde för 400 år sedan.

Textus Receptus, är det en dinosaurie?

En av reformationens stora framgångar var att man började söka sig tillbaka till urkristendomens källor. Det betydde bland annat att man inte godtog den Romersk-Katolska Kyrkans bibelöversättning, Latin Vulgata, utan använde de grekiska och hebreiska handskrifterna som fanns tillgängliga.

En av dem som gjorde ett gediget arbete på det området var Erasmus av Rotterdam (1466–1536), en nederländsk teolog och upplysningsman. Han fick i uppdrag av en tryckare att göra en ny latinsk översättning av Nya Testamentet, och fann då en handfull med grekiska manuskript som han skapade en sammanställning av, en grekisk text som senare kom att kallas Textus Receptus (latin: Den mottagna texten).

Textus Receptus kanske låter som om det var en dinosaurie, men den var alltså en genomarbetad kritisk text⁴ som kom att användas av många bibelöversättare under reformationen, som Martin Luther, William Tyndale och kung Jakob I’s kommission av översättare.

Textus Receptus kom i flera olika revideringar, och efter Erasmus av Rotterdams död kom andra teologer som Robert Stephanus, Theodore Beza och bröderna Elzevir att göra nya revideringar av texten, och olika av reformationens biblar använde olika upplagor av Textus Receptus som utgångstext för sin översättning. De som översatte King James bibel använde huvudsakligen Theodore Bezas upplaga från 1565 i sin översättning.

Finns det då problem med Textus Receptus? Det beror på hur man ser det. För sin tid var det ett viktigt och helt avgörande verk för att få fram Nya Testamentet på ett grundtext-troget sätt. Men sedan 1500-talet har bibelforskningen gjort stora framsteg. Pionjärer inom textkritik såsom Brooke Foss Westcott (1825–1901) och Fenton John Anthony Hort (1828–1892) gjorde på slutet av 1800-talet forskning som resulterade i en grekisk text (kallad Westcott and Hort) där man baserade sig på mycket tidigare textmaterial än det som fanns i Textus Receptus. Man utgick ifrån att tidigare manuskript var bättre än senare.

Under 1900-talet skred forskningen fram ännu mer, och personer som Eberhard Nestle (1851–1913) och Kurt Aland (1915-1994) utvecklade den kritiska text som är mest i bruk idag, kallad Nestle-Aland.⁵

Min poäng är inte att modern forskning är felfri, eller att den är oberörd av okristna filosofiska idéer. Men att ignorera 400 års forskning till fördel för en grekiskt text som även författarna förstod innehöll fel, och som de därför ständigt reviderade, är onekligen att försätta sig själv i en onödig och oförsvarbar position. Vi har idag fler tidiga manuskript än de hade, tack vare utgrävningar – och vi har också större förståelse av hur olika textvarianter har kommit till.

Kontentan är att vi idag mycket säkrare på vad originaltexten sa, än vad man kunde vara för 400 år sedan.

Vad med de ”förlorade verserna” då?

Om du läser en KJV-Bibel och en modern Bibel sida vid sida, så kommer du först slås av hur lika de är. Det är inte två olika skrifter – det är bara två tolkningar av samma skrift. Men – helt plötsligt kan du möta på ett ord här och där, en formulering eller kanske en hel vers som ser annorlunda ut. Det var detta som han som gav mig min första KJV-Bibel talade om: Moderna biblar har klippt ut text ur Bibeln! Så, hur är det med detta?

Anledningen att KJV har texter som moderna Biblar inte har, är just detta att KJV är baserad på Textus Receptus och inte de nyare framställda grekiska texterna. Modern forskning (med ”modern” menar jag här från 1800-talet och framåt) har konstaterat att de tidigaste handskrifterna saknar en del ord på några ställen.

Vad beror dessa skillnader på då? Låt mig ta några exempel som får illustrera tydliga tendenser.

1. Respekt för Jesus-namnet.

I den här jämförelsen har jag tagit en vers från 1 Tessalonikerna 2:19. Det första citatet är från KJV, baserat på Textus Receptus (TR), och det andra är samma text, men utifrån moderna grekiska texter, så kallade kritiska texter, som Nestle-Aland 28 (NA).⁶

19 For what is our hope, or joy, or crown of rejoicing? Are not even ye in the presence of our Lord Jesus Christ at his coming? (KJV/TR)

19 For what is our hope, or joy, or crown of rejoicing? Are not even ye in the presence of our Lord Jesus at his coming? (NA)

Jag har en vän i Rumänien som ofta översätter för mig från engelska till rumänska. Han är uppvuxen i ett kristet hem, och tycker inte om att jag säger ”Jesus” om just Jesus, så när han översätter för mig säger han ofta ”Herren Jesus Kristus” eller liknande, när jag säger ”Jesus”. Han tycker att det är mer hedrande inför Herren.

Det är en tendens som vi möter många gånger i skillnaden mellan TR och NA. TR har ibland längre titlar på Jesus, och ibland byter de ut ”han” eller ”honom” med Jesus.

Anledningen till att bibelforskare menar att det är de kortare namnen som är tidiga och de långa som är senare, är att det är mer troligt att gudfruktiga skribenter av vana har skrivit en extra titel, än att någon har tänkt ”Här står det ’Herren Jesus Kristus’, men jag tycker att man bara ska kalla honom ’Herren Jesus’.” Speciellt med tanke på att Jesus kallas för Kristus på andra ställen i samma bok.

2. Små förklaringar

Här kommer Lukas 12:49 i samma två varianter:

And, behold, I send the promise of my Father upon you: but tarry ye in the city of Jerusalem, until ye be endued with power from on high. (KJV/TR)

49 And, behold, I send the promise of my Father upon you: but tarry ye in the city, until ye be endued with power from on high. (NA)

Här finns ordet ”Jerusalem” i TR, som inte finns i moderna kritiska texter. Den mest troliga förklaringen är att en senare skribent antingen har lagt in detta som en förklaring i texten – eller kanske som en marginalanteckning som senare har tolkats som en rättelse av texten.

Ingen betydelse läggs till eller tas bort om man läser texten på det ena eller andra sättet.

Det är just dessa skillnader som försvarare av KJV ofta tar upp. När dessa ”förklaringar” inte finns, så menar man att någon har försökt fördunkla texten. Men om man läser texterna sida vid sida kan man väldigt ofta förstå varför någon avskrivare har velat lägga till ett förklarande ord eller två, för att hjälpa läsaren – medan det är svårare att förstå vad motivet skulle vara om det var så att någon valt att ta bort texten.

Om det bara handlade om en eller två skillnader i hela Nya Testamentet, så hade det varit svårare att se vilka mekanismer som ligger bakom – men när man ser alla skillnaderna genom hela NT, så blir det ganska klart att det inte har varit ondsinnade antikristna som gått fram med tip-ex i texten, men snarare välvilliga avskrivare som har velat förtydliga här och där.

3. Harmonisering

En av de tydligaste skillnaderna mellan TR och NA finner man i evangelierna. Vi vet att ibland berättas samma historia i olika evangelier, och ibland ser de lite olika ut. Men i KJV ser de ofta mer harmoniska ut – liknande texter är mer harmoniska.

Ett exempel är bönen ”Fader vår” som vi finner i Matteus 6:9–13 och Lukas 11:2-4. Om man läser en modern bibel så ser man att Lukas’ text är mycket kortare. Men i KJV/TR så är bönerna mycket mer lika (om än inte helt lika). Här är anledningen nästan med 100% säkerhet den att Matteus’ version var den som användes i de tidiga kristna församlingarna, och som blev mest populär. Därför, när en avskrivare tog sig an Lukas’ evangelium så kände han till bönen utantill, och uppfattade antagligen de ”saknade” orden som ett misstag från den som skrev den förra texten, och rättade den utifrån texten i Matteus.

Alternativet är att någon har missat halva ”Fader vår”, eller velat censurera den. Är det troligt att en ondsinnad skribent tänkt följande: ”Jag är enig i att Gud är min far, men jag tror inte att han är i himmelen. Jag vill att hans rike ska komma, men inte att hans vilja ska ske. Jag vill att han ska bevara oss från frestelse, men inte att han ska frälsa oss från det onda …”

4. Teologisk motivering

Den kanske mest kända skillnaden mellan KJV och nästan alla andra biblar (även en del som baserar sig på TR) är den så kallade Comma Johanneum, 1 Johannes brev 5:7-8. Där säger KJV följande (jag har markerat med halvfet det som inte finns i NA):

For there are three that bear record in heaven, the Father, the Word, and the Holy Ghost: and these three are one. And there are three that bear witness in earth, the Spirit, and the water, and the blood: and these three agree in one.

Det har spillts mycket bläck över dessa två verser. Det vi kan konstatera är följande: Det finns ingen grekisk text av Nya Testamentet från innan 1400-talet som har med Comma Johanneum. Den finns bara i åtta grekiska manuskript som har med texten över huvud taget. Erasmus av Rotterdam (han som gjorde de första upplagorna av det som kom att kallas Textus Receptus) menade att Comma Johanneum var ett påhitt som smugit sig in i Latin Vulgata, men som inte fanns i de grekiska texterna. Men han valde ändå att ta med texten i en av sina senare upplagor, eftersom han blev utsatt för press från dem som menade att den borde vara med.

Men är inte detta en jätteviktig text som bevisar Treenigheten? Jo, för all del – och jag kunde ha skrivit flera texter som hade bevisat massa ting jag tror på, och sedan lagt in dem i Bibeln. Men det är inte så trohet mot Bibeln funkar. Det intressanta är inte vad vi önskar skulle stå där, utan vad apostlarna faktiskt skrev.

Jag har själv försvarat tron på Treenigheten mot både Jehovas Vittnen, unitarister och muslimer – men jag har aldrig använt denna text som argument. Det behövs heller inte – Treenigheten är fast etablerat i Skriften.⁷

Vilken attityd borde man ha till Bibeln?

Det jag tycker att man ska vara glad för när det gäller dem som är KJV-only, är att de har en väldig hängivenhet till Guds ord. De vill ha det så rent som möjligt, och de vill läsa det så som Gud inspirerade det. Det är hedervärt.

Men en viktig princip är att vi inte kan offra ärlighet och integritet för att få säkerhet. Alltså, om man påstår att KJV (eller någon annan Bibel) är den perfekta och ofelbara Bibeln, utan att acceptera den överväldigande mängd fakta som pekar på något annat – så kan man i och för sig säga att ”Jag har det rena Guds ord bevarat i en perfekt Bibel”, och känna sig säker på det. Men priset som man måste betala är sin egen integritet, och man måste kompromissa med ärligheten mot verkligheten. Och det är ett pris som är alldeles för högt att betala.

Sanningen är den att vi idag är mycket säkrare på vad grundtexten sa, än man har varit någon gång i historien (förutom de första som läste det som skrevs). Det överflöd av bibelöversättningar som finns idag borde inte vara ett bekymmer, utan någonting vi borde vara tacksamma över.

Ingen översättning är perfekt. Det behövs heller inte. Vi får helt enkelt leva med den lilla marginalen av osäkerhet som ibland uppstår. Låt mig avsluta med ett exempel på hur en sådan textvariant ser ut. Vi vet inte om Paulus i Efesierbrevet 2:4-5 sa: ”… han har gjort oss levande med Kristus.”, som de flesta yngre manuskript säger, eller om han sa ”levande i Kristus”, som två av de äldsta manuskripten säger. Det är inte en viktig variation – väldigt få textvarianter är det – men vi kan inte med 100% säkerhet säga om det är det ena eller det andra. Och det kan vi som kristna absolut leva med. Vi är levande med Kristus. Vi är levande i Kristus.

Det finns nästan ingen textvariant som påverkar någon av de stora teologiska frågorna i kristenheten. Därför kan vi vara säkra på att det vi har idag är det samma som det som blev skrivet då. Därför är det heller ingen fara att läsa KJV om man verkligen gillar den, så länge man är medveten om dessa saker. Så länge man läser Bibeln, och applicerar den i sitt liv, så är man på rätt väg.

Paulus Eliasson 23 september, 2024

Är King James Bible (KJV) den bästa bibelöversättningen?