Kristendomen är den tro vars utövare utsätts för mest förföljelse. Men varför är det så? Och lovade Jesus någonsin att hans lärjungar skulle få ett enklare liv? Hur ska vi tänka om vi utsätts för förföljelse?

Du kan även lyssna till denna text här:

Vi ska börja med att läsa den sista av Jesu saligprisningar ur Bergspredikan. Detta är en saligprisning som är lite längre än de tidigare, som bara är en mening var.

“Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, för dem tillhör himmelriket. Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.” (Matteus 5:10-12)

Man kan nästan säga att den här texten innehåller två saligprisningar, först den som säger ”Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, för dem tillhör himmelriket”, och sen den som säger ”Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull …”. Men de flesta teologer räknar dessa som en sammanhängande text, som handlar om samma sak – förföljelse, hån och lögn.

Slutsatsen som man kan dra från längden på den här saligprisningen, är att det antagligen är den som Jesus sätter störst vikt vid. Det är just den här aspekten som kommer tillbaka senare i texten, där han talar om att vara ljus och salt i världen. Så det är en väldigt viktig del att tänka på.

Varför förföljs kristna?

Inledningsvis är det också intressant att tänka på att denna saligprisning kommer direkt efter ”Saliga är de som skapar fred”. Man skulle ju tro att de som skapar fred skulle vara populära i världen. De ska väl inte förföljas? De vill ju bara ha fred. De som predikar kärlek, förlåtelse, barmhärtighet, rättfärdighet och liknande – de är väl ganska harmlösa? Ändå har kristna blivit förföljda så länge kristendomen har funnits. De har förföljts av romarna, muslimerna, kommunisterna, hinduerna och buddhisterna. Listan kan göras lång. Det är en paradox att ju mer fridsamma de kristna är, desto mer förföljs de.

Om man tänker på länder som Nordkorea, Iran, Afghanistan, Sudan och andra länder där kristna förföljs på ett fruktansvärt sätt, så handlar det uteslutande om länder där kristna är i en absolut minoritet. De har inte makt, gerillor eller utför terrorism. De bara är kristna. Och det är och har varit så farligt för makthavarna – både historiskt och i nutid – att de har ansett att kristna måste förföljas.

Jesu ord till de första kristna

Låt oss först se på vad Jesus säger, och sen ska jag försöka säga något om förföljelse mot kristna i historien och i vår tid.

Först säger Jesus: ”Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, för dem tillhör himmelriket.”

Den här texten har samma ”lön” som i den första saligprisningen, där det står ”Saliga är de fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket.” När man läser saligprisningarna så tror jag inte att man ska försöka kategorisera dem alldeles för strikt, så att man tänker att ”De fattiga i anden ska få himmelriket, men de ska inte ärva jorden. Det är de ödmjuka ska ärva jorden, men de ska inte bli mättade. De hungrande ska bli mättade, men inte få himmelriket.” Det handlar inte om olika kategorier av människor som ska få olik salighet. I stället ska vi se på detta som en beskrivning av det normala för den som följer Jesus. De är kallade att skapa frid och vara barmhärtiga – och de sakerna för med sig en lön ifrån Gud själv.

Det nästa man kan fundera på, är varför Jesus måste säga just det här. Varför förmedlar Matteus just den här aspekten av vad det betyder att vara Jesu lärjunge? Jag tror att svaret på det är att den första församlingen upplevde ganska mycket förföljelse. Inte nödvändigtvis eller uteslutande i form av tortyr, fängelse och dödsstraff.¹Men vi vet att det förkom – i olika grad beroende på vem som var kejsare, och hur sträng den lokala romerska ledaren var. Nero var värre än Vespasianus. Domitianus var värre än Trajanus. Och så vidare. Men förföljelse handlade för de första kristna inte bara om att undertryckas av politiker och soldater – men lika mycket om det sociala. I vår tid tror jag att detta fortfarande är en viktig del, men kanske inte lika viktig och omfattande som den var på de första kristnas tid. Då var det otroligt viktigt att tillhöra en familj och en grupp; en klan, eller ett lokalsamhälle. Och det vanligaste sättet ett lokalsamhälle kunde straffa den som inte underordnade sig och ställde sig i ledet – var genom utfrysning. Man sade saker som ”Du får inte vara med i vårt gäng, och du får inte njuta fördelarna av att vara en av oss, om du inte är som oss.” Det var vanligt då – och det är på många sätt vanligt i vår tid också.

Det är därför Jesus, när han talar om förföljelse, använder de här orden: Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull …” Staten kan självklart stå för förföljelse. Men hån, lögn och att någon säger ont om en person – det handlar mer om den sociala kontrollen. Och den kan vara nog så plågsam, för när människor börjar ljuga om en, så mister man sig själv och sin identitet.

Frigör himmelens resurser

Låt säga att alla runt mig ljuger om mig och säger att jag är en tjuv. Då kommer de att behandla mig som en tjuv. Det betyder att de inte ger mig förtroende, och många sådana saker. Till slut, även om jag vet att jag inte har stulit någonting, så kommer det att förändra mig. Antingen genom att jag försöker ta ut hämnd mot dem som förföljer – kanske genom att ljuga om dem, eller genom att faktiskt stjäla från dem. Att bli det monster de tror att jag är, så att säga. Eller så isolerar man sig. Man orkar inte höra lögnerna, så man söker sig bort – utanför gemenskapen. Och man blir ensam. Eller så frågar man sig ”Vad ska till för att jag ska bli accepterad igen?” och så gör man allt för att möta kraven som ställs.

På det sättet går man en av tre vägar: Man radikaliseras, passiviseras eller assimileras.

Det här var vardagen för de första kristna. De allra första kristna var ju judar i Judéen och Galiléen. De började tillbe Jesus som Herre och Gud, och därför blev de utstötta från sitt judiska sammanhang. Vissa blev systematiskt förföljda – som Stefanus, Petrus, Jakob och andra som blev satta i fängelse, eller avrättade, av den romerska statsmakten. Men alla blev uteslutna: ur synagogorna, från templet, sina familjer, vänner eller arbetsplatsen.

Den stora frågan var hur de på Jesus troende skulle reagera på denna isolation. Skulle de radikaliseras till hämnd? Skulle de passiviseras ut i ensamheten? Eller skulle de assimileras tillbaka in i flocken? Eller fanns det en annan väg? Jesus trodde det, och de första kristna var beredda att gå Jesu väg.

Jesus sa nämligen att de som blir förföljda är saliga. Inte i betydelsen som den katolska kyrkan har, när de talar om människor som har kommit ut ur skärselden och in i himmelen som ”saliga”. Men de förföljda är saliga därför att de har något som inte andra har – och det är himmelriket. Himmelriket är inte samma sak som himmelen. Det är det himmelska riket på jorden – platsen där Guds principer och naturlagar råder. Att vara förföljd tillsammans med Jesus, är att vara på den platsen där de himmelska resurserna kan utlösas; resurser som frid och glädje. Man kan få frid i stormen och glädje i förföljelsen. Jesus säger: ”Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen.”

Apostlarna sa liknande saker:

“Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar.” (Jakob 1:2)

“Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod“(Romarbrevet 5:3)

“Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då ska ni också få jubla och vara glada när han uppenbarar sig i sin härlighet.” (1 Petrus 4:13)

Nu kan det ju naturligtvis verka som självbedrägeri att glädja sig i lidanden, prövningar och förföljelse. Men det finns några anledningar till att detta är sant. Vi ska se på de anledningarna.

Fyra anledningar att vara salig i förföljelsen

1. Att bli förföljd är att ställa sig tillsammans med Gamla testamentets profeter. Jesus sa: ”På samma sätt förföljde man profeterna före er.” Profeterna, framför allt de som verkade mellan 800- och 300-talet f.Kr, var som regel opopulära personer. De bar fram varningsord till folket, och kallade dem till omvändelse. Och de fick bära konsekvenserna av det. Vi kan tänka på hur kung Ahab och drottning Isebel förföljde Elia. Vi kan tänka på hur Jeremia blev torterad, och slängdes i en brunn för att svälta ihjäl. Profeten Mika förutsade Ahabs död, och blev kastad i fängelse. Daniel och hans vänner blev förtryckta i Babylon. Profeten Amos hotades med utvisning från Israel på grund av sina profetior. Men detta var samtidigt människor som blev bekräftade av Gud. Gud och historien gav dem rätt, så att säga. Så när vi upplever förföljelse, hån och ondska, kan vi tänka på alla de trofasta vittnena – både i Gamla Testamentet, men även i den kristna historien, som har upplevt förtryck.
   
2. När man upplever lidande så blir man förenad med Kristus. Jesus led orätt. Han blev förföljd. Han blev dödad för att maktens människor inte kunde hantera hans budskap. Och när vi lider, så lider vi med honom. Vi kommer närmare Jesus. Inte genom självpålagda plågor – eller genom att späka kroppen – men när vi faktiskt sörjer med dem som sörjer, och konfronterar ondskan där den är.
   
3. Förföljelse är i någon grad naturligt. Det hade varit konstigt om inte den värld som är under den ondes våld, skulle vända sig emot dem som trofast följer Jesus. Att man blir förföljd är naturligtvis inte ett bevis på att man har rätt – men om man lever i världen utan att det skapar några som helst problem, så måste man fråga sig om man verkligen är på Guds sida.
   
4. Gång på gång i Bibeln så sägs det att vi ska glädja oss och jubla, därför att vår lön är stor i himmelen. Jag vet inte om den himmelska lönen är större för dem som har hånats och förföljts här i världen – men jag vet i alla fall att det finns en lön. Och den lönen är framför allt hoppet om att få vandra tillsammans med Jesus i en ny himmel och på en ny jord. Och jag han inte tänka mig något större. Denna tids lidande kan oavsett inte vägas upp mot den härligheten som ska uppenbaras. Och det ger perspektiv och kraft att hålla ut.

Förföljelsekomplex

Nu måste vi förstås vara lite försiktiga, för det finns ett fenomen som vi kan kalla för förföljelsekomplex. Alltså viljan och längtan efter att få uppleva hån och förföljelse kan bli så stor att man gör saker bara för att provocera.

En del lever för människors jubel, medan andra lever för hånet. Det ger dem kraft och energi att hatas, och det gör dem ofta populära i sin egen grupp. Bara för att en person är provocerande och vågar sticka ut näsan med kontroversiella påståenden – så betyder inte det att det påföljande hånet är ett hån som leder till salighet.

Vår kallelse är att vara sanna. Att älska, skapa fred, vara barmhärtiga, renhjärtade, ödmjuka, och så vidare. Och det är den inneboende provokationen i denna attityd som ska vara den utlösande faktorn för eventuell förföljelse och hån.

Situationen idag

Till slut vill jag säga något om situationen i världen i vår tid. I Europa kan man i viss mån säga att det finns förföljelse mot kristna – inte minst kan man uppleva hån och spott från vänner, familj, på arbetsplatsen eller online. Det är sant – och det är en del av vad Jesus talar om här. Men vi får inte glömma att det är de som har det oändligt mycket värre. Kristna har upplevt aktiv förföljelse i alla tider. Och idag är det den i särklass mest förföljda religionen.

Idag uppskattas cirka 380 miljoner kristna leva under förföljelse eller diskriminering på grund av sin tro. Det land som utmärker sig mest är Nordkorea – som är en kommunistisk regim där kristendomen är förbjuden, och där kristna straffas hårt genom tvångsarbete som kan sträcka sig över flera generationer. Men den absoluta majoriteten av de kristna som förföljs lever i muslimska länder. Det är till exempel Somalia, Jemen, Libyen och Sudan.

Detta är inte länder där muslimer levde i fred och ro ända tills kristna missionärer och kolonisatörer bröt sig in för att skapa konvertiter – utan det är länder där det fanns kristna innan och samtidigt som muslimer, men där muslimerna har tagit över styrningen av landet, och infört lagar som förtrycker kristna.

Framför allt i Afrika, söder om Sahara, har våldet mot kristna ökat – i huvudsak från islamistiska terrororganisationer. Även i länder som Kirgizistan och Kazakstan utsätts gudstjänster för razzior, och kristna kvinnor utsätts för sexuella övergrepp.

Detta är inte sagt för att varna dig för vad islamister eventuellt kan tänkas göra – jag är ingen alarmist. Men vi behöver veta om vad våra syskon runt om i världen utsätts för. Både för att få perspektiv på vår egen vardag, där vi faktiskt fortfarande har rätt att både predika och evangelisera, något vi inte borde ta för givet. Men också för att tänka på hur vi kan hjälpa dessa människor. Framför allt så kan vi be för dem – naturligtvis. Jag ber varje dag för dem som upplever förföljelse i hela vår värld. Men vi borde naturligtvis också tänka på vad vi kan göra för dessa människor. Det finns organisationer som Open Doors som hjälper förföljda kristna i hela världen. Jag vill verkligen uppmana dig att tänka på hur du kan hjälpa.

Ett liv i förföljelse och efterföljelse

Låt oss vända tillbaka till Jesu ord som vi har läst under de senaste veckorna. Jesus utmanar vår syn på världen, och vad ett saligt liv är. Han talar inte om villa, Volvo och vovve. Han sätter inte medelsvensson på en piedestal. Han säger heller inte att rikedom och makt är vårt mål. Inte ens ett liv i lugn och ro. I stället talar han om hunger, törst, fattigdom, förföljelse och ödmjukhet. Han placerar oss i en kamp – men en kamp för kärleken.

Saligprisningarna är en provokation. En utmaning till att tänka annorlunda. Och det är egentligen hela bergspredikan. Jesus är annorlunda. Han är inte en maktmänniska – och ändå är han himmelens och jordens herre. Han är på de svagastes sida, trots att han är allsmäktig. Han är ödmjuk, trots att han är den störste. Och han manar oss att bli som honom. För till syvende och sist så är det detta som den kristna tron handlar om. Att bli mer lik Jesus. Och vill vi bli mer lika honom, så måste vi se honom, vandra med honom – och lyssna på hans ord.