Kristna och judar delar samma heliga skrift – de hebreiska texterna som kristna kallar Gamla testamentet och som judar kallar Tanach.
Trots det finns det ibland skillnader mellan judiska och kristna översättningar av de hebreiska skrifterna, något som lett till att kristna översättningar fått kritik från judiskt håll. Jag kontaktar Cherstin Lindberg som arbetar med bibelöversättning, för att få veta mer om hur det ligger till.
Cherstin har varit intresserad av Israel och det hebreiska språket så länge hon kan minnas. Efter att ha tagit en intensivkurs i modern hebreiska på ulpan (språkskola) i Israel 1991, kom hennes fokus alltmer att bli bibelhebreiska. Nya testamentet skrevs på grekiska, men grekiskan har i allra högsta grad influerats av det hebreiska sättet att tänka och fungera.
– Denna aspekt har varit viktig för mig eftersom jag hör till dem som ”tror som det står”. Om vi är inympade i Israel så måste våra rötter finnas i Tanach och dessa texter måste hjälpa oss att förstå när vi läser i Nya testamentet. Tolkningar i strid med Tanach kan inte vara rätt sätt att läsa Nya testamentet.
Cherstins intresse för de hebreiska skrifterna ledde till att hon studerade bibelhebreiska under fem års tid med hjälp av e-Teacher. I samband med att utbildningen avslutades kom hon i kontakt med Jonas Bergsten, initiativtagare till den expanderade översättningen Svenska Kärnbibeln. Cherstin började först med korrekturläsning och sedan med översättning av Kärnbibeln.
Översättningar av Gamla testamentet får mycket kritik från judiskt håll, man brukar säga att kristna översatt Bibeln fel – åtminstone det vi menar är messianska profetior. Finns det någon sanning i detta påstående?
– När det gäller kritiken från judar så ska man komma ihåg att de ända sedan det första århundradet har gjort allt för att försöka skilja judendomen från ”den Vägen”, som kristendomen kallades från början.
Runt år 90 e.Kr. samlades ett antal rabbiner, i huvudsak fariséer, i Tiberias och Javne för att diskutera hur judendomen skulle överleva utan templet som förstörts år 70 e.Kr. Men en lika viktig fråga var hur man skulle motverka att judarna övergav judendomen till förmån för ”den Vägen.” På den här tiden bestod den kristna församlingen i stor utsträckning av judiska troende.
– På detta möte som varade några år så vitt jag förstår, så tillkom den judiska bönboken Siddur, som används än idag. Bönerna blev den viktigaste ersättningen för tempeltjänstens offer inom judendomen vid denna tidpunkt.
På mötet ändrade man i haftarah-läsningarna (valda delar ur Gamla testamentets profetiska böcker som läses i synagogan) så att varken dessa eller bönboken skulle inkludera några avsnitt från Tanach som alltför tydligt skulle kunna tolkas som att de handlar om Jesus som Messias. Därför finns avsnitt som Jesaja 53 och Psaltaren 22 inte med, inte heller de känsligaste delarna av Sakarja, och så vidare.
Cherstin berättar vidare att kritiken mot ”dåliga” översättningar hämtar sina argument från den här tiden. Vid samma tid skapade man också rabbinska tolkningar som hittade på alternativa sätt att förklara texter som judarna tyckte var svårförståeliga – men som kristna tycker pekar tydligt på Jesus.
– I grunden handlar kritiken om att judarna inte vill se och erkänna att Jesus är Messias.
Ortodoxa judar har andra förklaringar på vem som är Messias. En av alla dessa är att det finns två Messias, en som är Messias ben (son till) Josef och en som är den regerande Messias. I denna tolkning är Messias ben Josef judarna själva, som precis som Josef i Egypten fick utstå lidande och förföljelse innan de till slut blir upphöjda när de kommer hem till sitt land och får styra över sig själva.
– För mig är det en gåta hur de kan tala om Josefs son som en Messiasgestalt och inte se att det är precis det han är men att han pekar extremt tydligt på Jesus i sin lidande del. Det faktum att hans bröder inte känner igen honom första gången, men att han andra gången de kommer väljer att avslöja sin rätta identitet, pekar också på precis det som kommer att ske. En dag ska Jesus komma som Messias och alla judar ska känna igen honom, och som Sakarja skriver: ”ser upp till mig som de har genomborrat” (Sakarja 12:10).
Men hur är det då – kan man lita på kristna bibelöversättningar?
– När det kommer till översättningar av Bibeln kan man generellt lita på dem. Men då måste vi påpeka att det finns förfalskningar som till exempel Jehovas Vittnens översättning och andra liknande falsarier. Men när det gäller de kristna bibelsällskapen så är det egentligen ingen som har gjort någon felöversättning. När det kommer till bibelhebreiskan är det, om man ska vara krass, ett språk som inte går att översätta. Bibelhebreiskan, till skillnad från den moderna hebreiskan, saknar tempus. Det finns nästan inga andra språk som inte är tempusbundna. Att översätta ett verb utan tempus till ett språk där alla verb har ett tempus låter sig egentligen inte göras.
Så hur har man löst det?
– Genom att inom akademin skapa en nomenklatur för de många verbformer som ändå finns i bibelhebreiskan och gett varje hebreisk verbform ett tempus som egentligen inte finns i det hebreiska språket. Det är den enda metoden som gör att man alls kan göra en översättning. Som bibelöversättare kan man då känna sig fri att frångå den akademiska nomenklaturen och välja ett annat tempus utan att göra fel mot hebreiskan. Det är en orsak till att man ibland ser variationer i tempusval när man jämför olika översättningar. Är man inte medveten om att hebreiskan saknar tempus så kan man lätt tro att någon av översättarna har gjort fel, men så är alltså inte fallet.
Vilka andra utmaningar har man som bibelöversättare?
– Hebreiskan är ett språk där alla ord hör till en rot som mestadels består av tre konsonanter (undantag finns där det bara är två konsonanter). Detta gör att många ord kan dela samma rot beroende på vilka vokaler, prefix och suffix som man adderar till roten. På detta sätt skapas möjligheten att en rot kan betyda ganska många och emellanåt också ganska olika saker. Exempelvis den rika roten shin, lamed, mem som vi hämtar ordet shalom ifrån, betyda både, frid, fred, välgång, harmoni, trygghet, fullhet och lön eller belöning men även hälsa och framgång.
Om översättare valt att översätta ”shalom” med ett av dessa ord, har de gjort rätt. Men om man försöker göra en ord-för-ord-översättning kan det bli problem, eftersom man då måste välja ett enda ord. När översättaren väljer ett ord är det korrekt, men det är inte helt riskfritt.
– Är jag liberalteolog kan jag välja ett ord som passar min liberalteologi och som inympningsteolog kan jag välja ett ord som passar min inympningsteologi. Ingen av översättarna har gjort fel eftersom båda orden finns i det hebreiska grundordet.
Ett annat dilemma med hebreiskan, som skiljer den från både svenska och många andra västeuropeiska språk, är avsaknaden av versaler och gemener. I en svensk översättning används vanligen versaler för Gud och den Helige Ande. Det är en svensk konstruktion som saknar motsvarighet i hebreiskan.
I Bibel 2000 har liberalteologiska översättare valt att skriva ”den helige ande” med gemener.
På det sättet plockar man bort Anden från treenigheten. Men hur man än gör finns det detaljer där språken inte är kompatibla, vilket ger utrymme för tolkningar.
– Därför återkommer jag till att bibelsynen är fundamental, för den styr ganska mycket över vilka val man tillåter sig att göra i en översättning. Om man inte vill ha en expanderad text kan man i stället komplettera med en stor fotnotsapparat. Men återigen så finns det begränsningar i hur mycket man kan förklara av det som inte är kompatibelt mellan språken.
Kan man trots dessa utmaningar lita på våra översättningar?
– När det kommer till en översättnings trovärdighet så är det som jag nämnt tidigare ett språk som inte riktigt går att översätta. Det är inte unikt för hebreiskan utan det handlar om att det mellan alla språk finns grammatiska skillnader som vi inte kan översätta exakt.
Cherstin exemplifierar med engelskans do-omskrivningar. Vi saknar den grammatiska konstruktionen i svenskan – men betyder det att vi inte kan översätta en do-omskrivning över huvud taget?
– Riktigt strikt är svaret nej, det kan vi inte. Men vi har ju andra sätt att uttrycka oss på svenska som ändå på ett tillräckligt bra sätt gör det möjligt att översätta dessa ändå.
Dilemmat med hebreiskan är att det är större skillnader än så mellan den hebreiska grammatiken och alla andra språk. Småsaker gör ingen skillnad, men avsaknaden av tempus krånglar till det.
– Det som vi gör när vi översätter till tempusbundna språk är att begränsa det som finns i hebreiskan, men det ändrar inte på innehållet. Det blir inget falsarium. Det är först när vi börjar översätta ord med något helt annat än vad de faktiskt betyder som vi får en felaktig översättning.
Många bibelöversättare väljer att översätta ord för ord, något Cherstin benämner ”enkel översättning”. Sådana översättningar är ganska lätta att läsa, men nackdelen är att man bara får en del av hebreiskans innehåll översatt.
– Allt är korrekt men det är långt ifrån komplett. Men ingen expanderad översättning kan göra en komplett version heller, det låter sig inte göras på grund av att hebreiskan är konstruerad som den är i Bibeln. Däremot kan en expanderad översättning i mycket större utsträckning göra rättvisa till hebreiskan.
Tar man hänsyn till judiska tolkningar när man översätter från hebreiska?
– Jag hör till dem som menar att man inte helt kan gå förbi judiska tolkningar när man arbetar med översättning från hebreiska till svenska eller andra språk. Men med det sagt så måste man också komma ihåg att det finns en hel del judiska/rabbinska tolkningar som väldigt medvetet försöker sudda ut möjligheten att få syn på Jesus i Tanach. Dessa tolkningar kan jag som översättare inte ta hänsyn till. Däremot finns det många rabbinska tolkningar och då särskilt beskrivningar av vad som gömmer sig i enskilda ord som jag utan omsvep kan ta in i min översättning.
Rättesnöret är att se om det rabbinerna säger stämmer överens med undervisningen i Nya testamentet.
– Det som inte står i strid med Nya testamentet tar jag gärna med mig och det är faktiskt förvånansvärt mycket. Särskilt med tanke på hur många rabbiner som vill stå i opposition till just Nya testamentet.
Cherstin tycker att det är viktigt att ta till sig det judiska sättet att tänka om man rätt vill förstå hela Bibeln. Det hör till rötterna och är en rätt förståelse av Guds ord.
– Jag hör till dem som anser att man kan läsa Bibeln både på ett rätt sätt och på ett felaktigt sätt. När man tar sig friheten att betrakta Bibeln som en bok bland alla andra och bara tolkar den som en historiebok med trevliga anekdoter i stället för som Guds Ord, då läser man fel enligt mig.
Bibeln har sina egna krav på hur den vill bli läst – krav som vi måste förhålla oss till. Gud har utvalt det judiska folket till att nedteckna Bibeln. Han har också utvalt judarna som det folk genom vilket han blev människa för att kunna försona sig själv med oss genom Jesus.
– Att han valde just detta folk hör också ihop med att de har en filosofisk modell som behövs för att ta till sig budskapet fullt ut, det som jag benämner det hebreiska tankesättet. Bibelns sätt att förhålla sig till tiden och evigheten är ett exempel på sådant som är unikt. Men det finns mycket mer.
Du nämnde tidigare Sakarja 12:10. Denna vers betraktar kristna som en messiansk profetia som handlar om Jesus. Men ortodoxa judar översätter den på ett annorlunda sätt, såsom översättningen på Chabads sida. Vad beror skillnaden på?
– När det kommer till Chabad så har de som ambition att sprida den judiska tolkningen av Tanach. De måste precis som alla andra, för att alls kunna kommunicera med alla dem som inte kan hebreiska, göra en översättning. De har så klart gjort sin översättning för att vinkla in läsningen så mycket som möjligt till just den judiska tolkningen.
Kristna översättare ställs inför samma dilemma – när man översätter måste man göra ordval. Kristna utgår från kristen teologi – judar utgår från en judisk teologi. Därav skillnader i översättningar av profetior som exempelvis den i Sakarja. Cherstin ser ingen motsättning mellan judiska och kristna översättningar av Sakarja 12:10, eftersom det går att läsa in både och i den hebreiska texten.
– Frågan som ibland uppstår är när någon hävdar att ”mitt sätt att läsa” är det enda rätta. Men generellt sett bottnar ett sådant argument nästan alltid i en teologisk övertygelse och inte i en strikt språklig förståelse av texten.
Om man hävdar det senare kan det i många fall bero på att man faktiskt inte känner till hur bibelhebreiskan i grunden fungerar utan har tagit den akademiska nomenklaturen som utgångspunkt för sin ståndpunkt. Den akademiska nomenklaturen behövs som ett hjälpmedel men är allt annat än huggen i sten. Nomenklaturen har begränsningar, men enligt Cherstin ger den inte en så stor avvikelse från originalet att det skulle påverka Bibelns grundläggande trovärdighet.
– Det faktum att Gud har låtit Bibeln bli nedtecknad på hebreiska, som egentligen inte går att översätta perfekt till något annat språk, tror jag är ett väldigt medvetet och strategiskt val från Herrens sida. Han vakar över sitt ord. Och Guds Ord är verksamt. Det är så starkt att inte ens de begränsningar som skapas av en översättning hindrar Gud från att verka genom Ordet så att människor kan bli både frälsta, helade och upprättade! Det är en styrka som inga mänskliga ord har.
Cherstin påminner om att det var Gud som sände språkförbistringen över världen. På så sätt lät han språken bli mångfasetterade, men han såg också till att de inte blev så väsensskilda att de skulle bli omöjliga att översätta eller lära sig. Språkförbistringen skulle inte separera människor totalt, utan det skulle finnas möjlighet att återknyta kontakten.
– Jag litar på att Gud vet vad han gör i alla sammanhang och det gäller även i detta med alla våra språk.
En kommentar