Från världens skapelse och syndafall, till Noas ark, Josef i Egypten och då Jakob byter namn till Israel. Bibelns första bok är minst sagt fullspäckad med omvälvande händelser.
Denna artikel går att lyssna till på Maranatas podcast. Texten nedan är en något redigerad transkribering.
Första Mosebok, Bibelns första bok, är kanske den mest omdiskuterade av alla bibelböcker. I den här artikeln ska vi i försöka lära oss något om vad den handlar om.
Titeln och författaren
På engelska, och många andra språk, heter första Mosebok Genesis (från grekiska: ursprung). På originalspråket hebreiska har alla fem Moseböcker namn efter det första ordet i varje bok, så även första Moseboken, som kallas för Bereshit (början/begynnelsen), en bra indikation på vad boken handlar om. De fem första Moseböckerna heter på grekiska pentateuken (penta betyder fem), och på hebreiska, Torah (undervisning eller lag).
Det har traditionellt ansetts att Mose har skrivit Moseböckerna, eller i alla fall stora delar av dem – även om författaren inte anges i texten. Det finns verser som ger ledtrådar till att någon har redigerat texten efter Mose. Till exempel står det saker som ”och så heter det ända till idag”, och det står även vad som hände efter Mose död. Detta indikerar att i alla fall någon annan än Mose har haft något med texten att göra.
Inom biblisk textforskning är det många som menar att det finns minst fyra olika källor till Moseböckerna, skrivna i olika tider. Jag är inte övertygad av denna teori, för även om det finns tecken på redaktionellt arbete i Moseböckerna, betyder det inte att Mose inte skulle ha skrivit i alla fall största delen av texten. Det främsta argumentet för att Mose har skrivit böckerna är att Jesus i evangelierna omtalar Mose som författare. Han säger saker som ”Mose har sagt …” (Markus 7:10) och ”Har inte Mose gett er lagen?” (Johannes 7:19).
När – och för vem – skrevs första Mosebok?
Mottagare av boken är Israels folk, och det är en identitetsskapande bok med undervisning om Israels historia. Boken besvarar frågor såsom ”varifrån kommer israels folk? Varför finns de på jorden?” etc. Boken är till för Israel och för att skapa den israeliska identiteten.
Det är omdiskuterat när boken skrevs, men åtminstone delar av den måste ha kommit till under Mose tid. Boken handlar om skapelsens början, fram till Israels folk hamnar i Egypten. Om man använder Moseböckernas egen kronologi, och räknar bakåt från kungarna Saul och David som vi vet levde runt 1000 år f.Kr., finner man att Mose levde ungefär vid år 1400 f. Kr.
Första Mosebok lästes och spreds framför allt under senare tid, såsom under Israels fångenskap i Babylon på 500-talet f.Kr. men även senare. Israels folk förstod att detta var Guds ord, och de samlade skrifterna till Tanach (det kristna kallar för Gamla Testamentet).
Vilken är genren?
Huvudgenren är historisk narrativ – en berättelse. Men den är skriven på ett sätt som gör att många kallar den för mytologi. När vi som kristna hör ordet ”myt” tänker vi direkt ”det stämmer inte!” Men mytologi kan betyda många olika saker. Människor använder ordet ”myt” för något som inte är sant, men inom litteraturvetenskapen betyder inte mytologi samma sak som när man tänker på ordet inom populärvetenskapen.
Så vad är mytologi? I sin enklaste form är det en berättelse där man förklarar saker och ting med inblandning av Gud eller gudomliga väsen. I berättelsen om Troja i Iliaden förklarar Homeros det som händer i kriget genom att gudar ligger bakom händelserna. Därför kallas den mytologi. Alla berättelser i Bibeln handlar naturligtvis om hur Gud handlar – därför skulle man kunna säga att allting är mytologi. Men det är inte att göra Skriften rättvisa.
Vissa delar av första Mosebok är skrivet på ett sätt som knyter an till historier som förekommer i olika mytologier i Mesopotamien med omnejd. Men där är den bibliska berättelsen en slags protest mot missförstånd om Gud i kringliggande religioner. Ett exempel: Inom många religioner på Moses tid (och senare) tillbad man månen och solen. I Bibelns skapelseberättelse däremot, får solen och månen inte ens namn (eftersom namnen på himlakropparna i Mesopotamiska mytologier användes som benämningar på gudar). I Bibeln är himlakropparna kallade ”det stora ljuset” och ”det lilla ljuset”.
Det är helt klart att Mose betraktar Adam, Noa, Abraham och Josef (huvudpersonerna i Första Mosebok) som historiska personer, och det de genomgick tillsammans med Gud som historiska händelser. Därför ska Moseböckerna först och främst behandlas som historiska böcker – men med inslag av många olika genrer.
Vilket är temat?
Första Mosebok handlar om världshistoriens början. Gud skapade himmel och jord, och han planterade en trädgård som heter Eden. Från Eden strömmar flera olika teman som återkommer genom hela Bibeln. Ett tema är välsignelse och förbannelse. Ett annat är familjeförhållandena mellan makar, syskon, föräldrar och barn. Ett tredje tema är valet mellan Guds visdom och vår egen – och en längtan tillbaka till Eden. Nu ska vi gå lite djupare i första Moseboks berättelse.
Kapitel 1–11: Begynnelsen
Första Mosebok kan delas upp i två delar. Kapitel 1–11 handlar om hur Gud handlar med hela världen, och 12–50 handlar om patriarkernas tid. Men vi tar det från början.
Början
Första kapitlen handlar om hur Gud skapade världen ur ingenting. Skapelseberättelsen leder fram till hur Gud skapar människorna, som får namnen Adam och Eva. De första människorna ställdes inför ett val: Att lita på Gud eller att gå sin egen väg. Gud sade:
”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.” (1 Mosebok 2:16-17).
I berättelsen om Eden handlar det om valet mellan kunskapens träd – med kunskap om gott och ont – och livets träd. Ska människorna lita på att det Gud har sagt är sant, eller ska de gå sin egen väg? Men människorna frestades och förleddes av en orm som senare i Bibeln identifieras som själafienden, Satan. I första Mosebok presenteras han som ett djur – ett av de djur som människorna sattes att härska över. Men nu lyssnade de i stället på djuret och gick emot det Gud har sagt.
I sin vilja att bli mer lika Gud, blev de mer lika djuren. Efter att människorna syndat och ätit av trädet står det att Gud gjorde dem kläder av djurskinn; de blev alltså mer lika djuren. Att människor blir som vilddjur är ett tema som återkommer i Moseböckerna och i hela Bibeln.
Men när människorna föll i synd gav Gud ett löfte om en seger över ormen: Det ska komma en person som ska krossa ormens huvud.
Vilddjursanden
Berättelsen fortsätter, och Adam och Evas son Kain dödade sin bror Abel. Människorna följde i Kains fotspår och blev mer och mer lika vilddjur. Hatet, fiendskapen, våldet och utnyttjandet ökade. Det vi ser är en vilddjursande, en vild natur som härskar okontrollerat i mänskligheten. Gud hade en plan, men så hände saker som gjorde att allt förstördes när människorna gick emot Guds tanke.
Då sände Gud floden – ett framskyndande av det människorna redan sysslade med; att döda varandra. Men Gud utvalde en man, Noa, för att bli skapelsen till räddning. Med floden återkom det kaostillstånd som fanns innan skapelsens begynnelse, som ju började med att Guds Ande svävade över vattnet. Med floden har vatten än en gång övertäckt jorden.
Men efteråt trädde Noas familj och djuren ut ur arken. Detta symboliserade ett nytt Eden – en ny början.
Noas söner, Sem, Ham och Jafet, blev stamfäder för hela jordens befolkning, som ännu var liten. Men befolkningen strävade efter att samla sig. De ville göra något tillsammans – utan Gud. De ville åstadkomma något som var skiljt ifrån Gud. Om du läser historien om Babels torn i kapitel 11, så ser du att det slutade i ett totalt fiasko.
Kapitel 12-50 – Patriarkernas tid
Den andra delen av första Moseboken handlar om Abraham, Isak, Jakob, och Josef och hans elva bröder.
Berättelsen börjar med att Gud utväljer Abraham ifrån det kaldeiska Ur. Abraham, eller Abram, som han kallades på den tiden, blev inte utvald för att han var perfekt eller fantastisk, utan det var ett eget beslut ifrån Gud. Gud sa:
”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.” (1 Moseboken 12:1)
Gud ledde Abraham till Kaanans land, det som vi idag känner som Israel. Där fick han leva som gäst och främling under hela sitt liv. Gud utvalde Abraham till att bli stamfader för en ny familj. Tanken var att Gud skulle arbeta genom Abraham, hans familj och släkt, för att den släkten skulle krossa ormens huvud.
Men i Abrahams, Isaks, Jakobs och Josefs liv ser vi hur de pendlar mellan att vara sin omvärld till välsignelse – och till förbannelse. Så man frågar sig: ”vem ska krossa ormens huvud? Vem ska föra ut välsignelsen till hela världen?”
Att lita på Gud
Abraham välsignade visserligen människor runt omkring sig, men han förde också med sig förbannelse. I stället för att lita på Gud och bli till välsignelse blev han en förbannelse för att han inte lyssnade på det Gud har sagt. Han ljög för Farao om sin fru, och valde därmed att göra saker på sitt eget sätt.
Men Gud sade att genom Abraham skulle han välsigna hela världen på nytt, och han ingick en pakt med Abraham. Genom hela Bibeln är pakten en viktig tanke, för Gud är trofast i sin pakt. Gud ingick en pakt med Noa om att inte översvämma världen igen. Han ingick en pakt med Abraham om att i hans familj ska alla släkten på jorden bli välsignade. Gud håller och respekterar dessa pakter – även om människorna bryter dem.
Genom erfarenheter får varje generation lära sig lita på Gud. Abrahams barnbarn Jakob är, som betydelsen av hans namn på hebreiska antyder, en bedragare. Han började som en man som försökte ordna för sig själv på bekostnad av alla andra. Men han slutade som en förödmjukad man som litade på Gud. Han kämpade med Gud och vann seger – på så sätt att han fick välsignelsen från Gud. Gud bytte namn på Jakob till Israel, som betyder ”den som kämpar med Gud”, och han blev stamfader för det israeliska folket.
Det här är en nyckel till vad det betyder att vara en troende, att tillhöra Gud. Det är att vara i en daglig kamp med Gud – och låta sig besegras. Det är att få göra den upplevelsen Jakob fick göra när han kämpade med Guds ängel. Han vann och fick välsignelse, men gick märkt ifrån striden. Varje dag får även vi ta upp vår kamp med våra svårigheter mot Gud, och upptäcka att även vi förlorar. Gud får igenom sin vilja i våra liv.
Välsigna den som förbannar
Det som står i första Moseboken är så stort att det är svårt att inte göra en predikan av det. Dessa människor inspirerar på många sätt – men de är ändå inte goda nog. Jakob är inte god nog. Inte heller Abraham eller Isak. Josef verkar visserligen perfekt, men inte heller han är god nog. Man inser så småningom att dessa människor pekar fram mot någon annan.
Josef är sonen som går genom lidande till en seger. Han förkastas av sina bröder, och hans far är en stor del av orsaken. Först vill bröderna mörda Josef, men det slutar med att de säljer honom som slav till Egypten. Men ur slaveriet, ur sveket, stiger Josef fram som en person som välsignar.
Kain och Abels konflikt slutade med mord. Konflikten mellan Josef och hans bröder slutade med att bröderna ville mörda honom. Men Josef gick igenom sin prövning och kom ut på andra sidan som den näst störste i Egypten efter Farao. För hans bröder framstod han som en kung.
När så bröderna kom till Josef i Egypten, vill Josef testa dem för att se om de ångrat sig. Hade de omvänt sig? Men han valde också att välsigna sina bröder – att välsigna de som förbannat honom.
Detta är ett stort och viktigt bibeltema, för samma sak gör Gud genom Jesus. Jesus säger att vi, som hans efterföljare, ska välsigna dem som förbannar oss (Lukas 6:28).
En kommande kung
När Jakob, Josefs far, var en mycket gammal man, reste han till Egypten och fick möta den son han hade trott var död. Han samlade sina söner och profeterade över dem. En väldigt viktig profetia är då Jakob profeterar över Josefs bror Juda, den fjärde i syskonskaran.
För över Juda profeterar Jakob att det ska komma en kung. Ur Juda ska det träda fram en kungaspira som ska härska.
I profetian refererar Jakob tillbaka till Guds profetia i början av första Mosebok, den som handlade om att kvinnans säd ska sönderkrossa ormens huvud. Nu blir detta budskap specificerat: Det handlar om en person från Juda stam. Juda var bedragaren som fick lära sig ödmjukhet och att offra sig själv.
Innan Juda förstod att Josef var hans bror, satte Josef honom på prov. Josef hotade att ta deras bror Benjamin ifrån dem, men Juda sade: ”Låt därför din tjänare [Juda själv] stanna här hos min herre som slav i pojkens ställe, men låt honom resa hem med sina bröder.” (1 Moseboken 44:33). Han bad för sin brors liv! Då förstod Josef att Juda hade förändrats; han hade omvänt sig. Och Jakob profeterade över Juda och sade:
”Spiran ska inte vika från Juda,
inte härskarstaven
från hans fötter,
förrän han som den tillhör kommer
och folken lyder honom.” (1 Moseboken 49:10)
Boken slutar med att Jakob och Josef dör – men den slutar också med ett hopp. Deras död uppenbarar behovet av en annan frälsare som inte dör.
En nyckel till första Mosebok
Jag uppmuntrar dig att läsa igenom första Mosebok. Som en hjälp vill jag presentera några frågor du kan ställa för dig själv när du läser. Vad säger boken om:
- Välsignelse och förbannelse?
- Familjeförhållanden?
- Valet mellan Guds visdom och mänsklig visdom?
- Att bli utestängd från sitt land till följd av sin egen eller andras synd?
- Mänskliga strävanden?
- Vilka som beter sig som vilddjur i berättelsen?
