Vad innebär tron på Jesu tillkommelse och evigt liv för konsekvenser för oss här och nu? Det talar Paulus Eliasson om i detta bibelstudium.
Bibelstudium av Paulus Eliasson 18.07.2016. För att lyssna, klicka här. Transkribering: Melody Sundberg
Jag har ett budskap jag gärna vill dela med er. Jag ska berätta om en evighet med konsekvenser, ett ämne som kan förstås på lite olika sätt. Vi har många olika dimensioner av vår tro. De många delarna av denna tro kommer leda till konsekvenser. Vi bör ställa oss frågorna:
- Vad betyder det för vårt kristna liv att vi är försonade genom Jesu Kristi blod?
- Vad får det för konsekvenser för vårt liv att vi är rättfärdiggjorda genom tron?
- Vad betyder det för vårt liv att vi har proklamerat Jesus som Herre?
Det sistnämnda är kanske det mest centrala och som vår tro har sin utgångspunkt i: Jesu herradöme. Frågorna är vidare:
- Vad får det för konsekvenser att vi tror att Bibeln är Guds ofelbara ord?
- Vad får det för konsekvenser att vi tror att Jesus snart ska komma tillbaka för att hämta sin församling?
- Vad får det för konsekvenser att vi tror att vi ska tillbringa en evighet tillsammans med Gud?
Jag önskar här sätta fokus på de två sista frågorna. De handlar om uppryckelsen, tillkommelsen och evigheten tillsammans med Gud. Vi som tror har det eviga livet, och därför har jag satt rubriken: ”En evighet med konsekvenser.”
Vi börjar läsa i första Tessalonikerbrevet. Här finns några av de tidiga trosbekännelserna. Du möter också en i Filipperbrevets andra kapitel, och i första Korintierbrevets 15:e kapitel. Men i första Tessalonikerbrevet står:
”Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda. Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen.” (1 Tess 1:9-10).
Här säger aposteln Paulus några viktiga saker. Han säger att apostlarnas undervisning blev mottagen. Han säger också: ”Ni omvände er till Gud, bort från avgudarna”. Det är omvändelsens ögonblick, metanoia, som det heter på grekiska. Det handlar om att få en omvändelse av sinnet och att få ett nytt tankesätt ”för att tjäna den levande och sanne Guden”.
Det finns alltså konsekvenser av att tro på den levande och sanne Guden. Konsekvensen blir att man vill tjäna honom och att man väntar hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda. Vi väntar inte på en vredesdom, utan vi väntar på Jesus! Prisad vare Gud!
En skilsmässa
Det finns många olika bibelord om det jag nu ska ta upp, men i första Johannesbrevet kommer Johannes till en konklusion:
”Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son. Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet. Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn.” (1 Joh 5:11-13).
Här presenteras vi inför en trygghet, men också en skilsmässa. Det är en skiljelinje som går mellan de som tror och de som inte tror. Detta är viktigt, och vi ska komma tillbaka till detta lite senare. Den som tror har livet, men den som inte tror har inte livet. Detta är också vad Johannes sätter fokus på i sitt evangelium när han skriver:
”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16).
Och Jesus sade:
”Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att Jag Är, skall ni dö i era synder.” (Joh 8:24).
Det finns en död och det finns en synd. Men så finns det en tro som är lösningen: Att sätta sin tillit till Jesus Kristus. Som Johannes skriver: ”Den som har Sonen har livet.” Det är ett evigt liv!
Det finns olika teorier om Jesu andra tillkommelse. En del tror på uppryckelsen, en del gör det inte. I denna församling tror vi på uppryckelsen, vi tror att Jesus kan komma i detta ögonblick, om Fadern säger att tiden är inne.
Vi tror också att det finns en upprättelse för jorden, ett tusenårigt rike då Gud ska låta en sabbatsvila gå över Jorden. Vi tror på en evighet tillsammans med vår Fader och vår frälsare Jesus Kristus.
Vaksamhetsperspektivet
Det är inte bara tidigare händelser som konsekvenser för våra liv, utan också händelser vi väntar på. En person som ska ut på en resa kommer bete sig annorlunda än en person som vet att han ska vara hemma. Den som ska resa kommer förbereda sig genom att packa, ordna pass och biljetter. Vissa saker kommer att bli viktigare och andra mer oviktiga. Dessa saker kommer personen som ska stanna hemma inte att kunna förhålla sig till. Han eller hon kommer tycka att det är märkligt, och fråga: ”Varför prioriterar du på detta sätt? Varför lägger du kläder i en lätt resväska när vi har fulla garderober här hemma?”
Eller för att ta ett annat exempel: Om någon vet att en naturkatastrof är på väg kommer man bete sig annorlunda än den som sett sol och fint väder på väderleksrapporten. Den ena kommer barrikadera sig, medan den andra packar en picknickkorg.
Eller för att ta ett bibliskt exempel, nämligen bilden Bibeln använder när den talar om Jesu tillkommelse: Han kommer som en tjuv om natten. I Matteusevangeliet talar Jesus om Människosonens återkomst:
”Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus.” (Matt 24:43).
Inte bara Jesus använder den här bilden, utan också aposteln Paulus:
”Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten.”
(1 Tess 5:2).
Att Herren kommer som en tjuv talas det också om i Andra Petrusbrevet 3:10 och i Uppenbarelseboken 16:15. Det omnämns även i Johannes sändebrev till församlingarna:
”Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig. Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig.” (Upp 3:3).
Det här kan verka som en märklig bild för oss. Jesus använder inte bilden av en vän som knackar på dörren, även om det också hade kunnat vara ett incitament för vakande. Han säger inte heller att han ska komma som en brudgum för att hämta sin brud, även om det också hade varit en helt korrekt, biblisk bild.
Nej, han använder bilden av en tjuv.
Jag tror att anledningen är att Jesus vill väcka en nöd och ett allvar inför frågan om sin tillkommelse.
Det är inte någonting du kan välja att inte bry dig om.
Det är inte ett alternativ att inte vaka.
Du måste se till att du är vaken! Se till att du är alert, för Herrens dag kommer som en tjuv om natten!
Hur ska man uppföra sig om man vet att det är en tjuv på väg? Man ringer polisen och ser till att man är i säkerhet. Man gör alltså vissa förberedelser. Jag tror att det Jesus vill poängtera är: ”Så vaka därför. Se till att ni är vakna.” Se till att ni inte är oförberedda när han kommer!
Gud har kontrollen
Så finns ett perspektiv som är väldigt viktigt och som vi poängterat många gånger här i församlingen: Vi känner inte till dagen eller stunden då Jesus ska komma tillbaka. Det har vi fått väldigt klart besked om i Matteusevangeliet. Lärjungarna frågade Jesus när detta ska ske och vad som blir tecknet på Jesu återkomst och denna tidsålders slut. Då började Jesus det eskatologiska tal som han önskar ska väcka någonting i oss, en respons eller konsekvens av att ha kunskapen. I oss själva vet vi intenting om framtiden. Vi kan analysera eller gissa vad som kommer hända, men vi äger inte all kunskap. Det är därför vi har en tro som är baserad på uppenbarelse, där Gud som vet allt som har skett, sker, och som kommer att ske, har kontroll över den här situationen. Det är det som är budskapet man önskar att vi ska få: Gud har kontrollen!
Att Gud har kontrollen märker man exempelvis när man läser vad han sade till Job. Job hade väldigt många frågor till Gud, han ville veta Guds tankar och vilja. Job förstod inte varför han drabbades av olyckorna. Till slut trädde Gud in på scenen. Men Gud sade inte ”jo, nu ska du se här. Här är min räkenskap för varför jag gjort som jag gjort med dig.” Nej, Gud vill att vi ska veta att han har kontrollen. Vi behöver inte känna till detaljerna, men vi behöver veta att Gud vet: ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.” (Rom 8:28). Detta kan vi också se i Matteusevangeliet:
”Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.” (Matt 24:36).
Samma sak ser vi i 42:a versen:
”Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.” (Matt 24:42-36).
Det korta, och det något längre perspektivet
Jehovas Vittnen sade att Jesus skulle komma tillbaka 1914, en profetia man sedan fick modulera för att få den till att passa. Ett annat exempel var den amerikanske förkunnaren som för några år sedan sade att Jesus skulle komma ett visst datum.
Vad är skillnaden mellan att ha ett fastsatt datum för Jesu tillkommelse, mot den som Bibeln vill att vi ska ha: Att leva i ständig vaksamhet?
Jag skulle vilja säga att skillnaden att antingen lever man i panik och kris, eller så lever man med en livsstil.
Gud förväntar sig att vi ska ha en vaksamhet som bygger på en livsstil. Denna livsstil tar sin utgångspunkt både i det faktum att Jesus kan komma idag, såväl som att det kan dröja. Vi kanske inte ens går ut ifrån den här möteslokalen förrän Jesus har kommit tillbaka och hämtat hem de som hör honom till. Men å andra sidan finns det något längre perspektivet: om Herren dröjer. Broder Arne Imsen talade ofta om det korta perspektivet och det något längre perspektivet: Jesus kan komma idag, men om Herren dröjer, vad händer då?
Det är en livsstil Jesus önskar att vi ska ha: en väntan på att han ska komma tillbaka. Det korta perspektivet är viktigt. Det innebär att man är klar över att Jesus kan komma när som helst. Vi har en man som ofta kommer på besök till vår församling i Dal i Norge. Det är en äldre broder som sjunger och är med och prisar Gud. Under ett bönemöte bad han och sade:
”Jesus, hvis du kommer i natt, da vet du hvor du finner meg.” Han har blivit en gammal man, men han hade den inställningen.
Jag hoppas att det också är vår vaksamhet och något vi kan säga. Vet Jesus var han finner dig om han kommer inatt?
Evighetsperspektivet
Det finns det korta perspektivet, och det något längre perspektivet. Men det finns också ett evighetsperspektiv, som innebär att vi ser fram emot en evighet tillsammans med Gud! Det skapar konsekvenser för vårt liv här och nu. Vad händer om vi inte har evighetsperspektivet? Det finns två dimensioner här. Den ena handlar om de som inte är troende. Det andra handlar om de som faktiskt tror på Gud, men som inte har evighetsperspektivet.
Vi kunde haft ett bibelstudium över Predikarens bok, för Predikaren har den här ovissheten. Jag ska inte säga att han har fel, för det har han inte. Men från sitt perspektiv talar han om människans liv under solen, om livet utan kontakt med Gud och utan ett evighetsperspektiv. Han frågade vad vi ska göra med alla dessa tomma dagar i vårt tomma liv (Pred 2:17-24). Ja, vi kan glädja oss. Är det vad som är bäst? Ja, på ett sätt är det så. Ät, drick och var glad, för imorgon ska du dö.
Men du ska också veta att Gud kommer låta en dom gå över ditt liv. Vi går till Psaltaren och läser:
”Som en handsbredd har du gjort mina dagar,
min livslängd är som ett intet inför dig.
Endast en vindfläkt är människorna,
hur säkra de än står. Sela.” (Ps 39:6).
Oavsett om du tror på Gud eller inte, måste du vara enig i det här. Den moderna vetenskapen vet att berätta för oss att världen kom till genom Big Bang för 13,7 miljarder år sedan. Det är väldigt lång tid! Sedan har livet uppkommit utan en styrande hand eller någon slags guide annat än ett naturligt urval och genetiska mutationer. Så har du och jag hamnat här. Vi kommer leva kanske 80 eller 100 år, om man lever ett väldigt långt liv.
Det du måste förstå är att det här perspektivet på en människas liv gör vårt liv här på jorden helt meningslöst.
Om du samtalar med en ateist som inte tror på Gud eller skapelsen, utan menar att slumpen och evolutionen förklarar alltihop, då måste du påpeka följande:
Du har inte rätt att tala om någon slags mening annat än ett självbedrägeri. Det du sysslar med är att du sitter i Guds knä och slår honom i ansiktet!
Man måste stjäla ifrån Gud för att kunna leva som om Gud inte fanns. Ateisterna brukar säga: ”Jag skapar en mening för mig själv och bestämmer själv vad som är viktigt”. Men man måste förstå att det tankesättet ytterst sett är helt meningslöst. Vad är 80 år på 13,7 miljarder år? Absolut ingenting. Och när det är slut, finns ingenting. Ditt medvetande betyder ingenting, det är en illusion. Din tro att världens saker och ting betyder någonting är helt meningslös, för universum går ändå mot en upplösning. Oavsett hur du vrider och vänder på det, är det meningslöst.
Så vad är en människas liv?
”Som en handsbredd har du gjort mina dagar, min livslängd är som ingenting inför dig. Alla människor är bara en vindpust, hur säkra de än står.” (Ps 39:6).
Utan evighetsperspektivet blir det en moral utan dom och utan nåd. Om du tror på försoningen blir det ändå en försoning utan konsekvenser, för den betyder ingenting. Det blir en tro utan någon framtid. Då är du en ytterst obetydlig detalj i en ytterst obetydlig tid. Ät, drick och var glad, för imorgon ska du dö.
Men Bibeln säger: ”Din dåre!” (Luk 12:20).
Du dåre, som har den inställningen till livet!
Förstår du inte att inatt ska din själ utkrävas av dig?
”I natt ska din själ avkrävas dig. Vem ska då få det du har samlat?” (Luk 12:20).
Jag säger det igen för att vi ska vara klara över vad alternativet är. Jag säger inte att det därmed bevisar att det är sant att det finns en evighet. Men jag säger att utan evigheten är livet meningslöst. Så enkelt är det.
Den nya skiljelinjen
Nu ska vi gå till Petrus, en av Jesu lärjungar. Alla de tolv lärjungarna var med när det mesta i Jesu liv skedde, men Petrus var en av Jesu närmaste. Han är en av de tre som var med på Förklaringsberget och när Jesus uppväckte en flicka från döden.
De var också med på pingstdagen när hela den församlade skaran fylldes av den helige Ande. De gick ut och förkunnade om Guds väldiga gärningar. När Petrus ställde sig med de elva lärjungarna och började förkunna ett budskap, såg man en helt förvandlad Petrus. Då ska vi minnas att Petrus hade förnekat Jesus tidigare. Han hade också protesterat mot Jesus, när han talade om att han skulle dö: ”Det där ska aldrig hända dig.” (Matt 16:22)
Men denne Petrus hade nu fått insikt genom en uppenbarelse den helige Ande givit honom, och genom den förklaring av Skriften som Jesus gav under de 40 dagarna efter sin uppståndelse. I ljuset av uppståndelsen förstod Petrus att denne Jesus som hade vandrat tillsammans med dem, är Guds Son. Han är Guds väldige, ja, han är Gud själv. Du känner säkert till Petrus förkunnelse i Apostlagärningarnas andra kapitel, där han kommer fram till konklusionen att vi ska omvända oss och låta oss döpas till syndernas förlåtelse.
”Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.” Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: ”Låt er frälsas från detta bortvända släkte.” (Apg 2:38-40).
Ska jag ha ett litet, litet klagomål på Bibeln, är det att jag gärna hade velat höra hela den predikan. ”Låt er frälsas från detta bortvända släkte …” Vilken spännande predikan! Men nu har vi den här biten, och får dra våra konklusioner av den.
Petrus sade att det fanns ett släkte som var bortvänt. Andra översättningar säger perverst. Å ena sidan fanns ett perverst släkte, å andra sidan fanns de som valde att vända sig bort från detta perversa släkte. Det är de som valt att gå en annan väg. I början kallade man de kristna de som höll sig till ”den vägen”. De följde en annan väg, och kallade den vägen för Jesus. Petrus hade en dikotomi där han hade motsatsförhållandet klart i sitt sinne: Antingen tillhörde du det bortvända släktet, eller så tillhörde du de som gick på den vägen. De var de två alternativen.
Han skapade härmed en skilsmässa som är så opopulär i vår tid. Kristna förväntas nuförtiden förhålla sig till den här världen på ett väldigt positivt sätt och med en positiv kraft. Vi ska vara en surdeg som ska genomsyra hela degen. Man menar att man inte ska kunna se skillnad på oss och andra, utan att vi bara ska vara en positiv kraft och hoppas på det bästa.
Men det är inte Bibelns förkunnelse.
Bibelns förkunnelse är: ”Låt er frälsas från detta bortvända släkte!” Separera de heliga och avskiljda från detta bortvända, perversa släkte! Vi läser i det fjärde kapitlet, där Petrus och Johannes var inför det stora rådet.
”Men Petrus och Johannes svarade dem: ”Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört.” (Apg 4:19-20).
Här skapade de än en gång dikotomin mellan Stora Rådet som krävde någonting av dem och de själva som var trogna mot Gud. Det är detta det handlar om: Ska vi lyda er eller Gud? De blev senare fängslade, men så kom Herrens ängel:
”Men en Herrens ängel öppnade på natten fängelsets portar och förde ut dem och sade: ”Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt som hör till detta liv.” (Apg 5:19-20).
Jag tycker att det är en så fantastisk proklamation. En Herrens ängel kom och förde dem ut! Ängeln hade ett budskap från Gud:
”Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt som hör till detta liv.”
Det är ett liv vi lever här och nu, ett evigt liv vi ska ärva. Det är ett evigt liv vi har i Jesus Kristus Guds son. Gå och förkunna för dem allt som hör till detta liv, ett fulltonigt och helt evangelium! Håll inte någonting tillbaka, förkunna evangeliet! Men med en gång, när de gick dit och talade, blev de intagna till förhör igen.
”När de nu fördes bort, ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem och sade: ”Förbjöd vi er inte strängt att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod skall komma över oss.” Då svarade Petrus och apostlarna: ”Man måste lyda Gud mer än människor.” (Apg 5:28-29).
Än en gång fanns detta budskap hos Petrus: Det finns människors bud, också finns det Guds bud. Det finns det bortvända släktet, men så finns de som omvänt sig. Petrus växte upp i en judisk miljö, där den stora skillnaden låg mellan dem som var av Abrahams släkt och de som inte var det. En manifestation av denna skiljelinje var muren i templet som var till hedningarnas förgård. Hedningarna hölls utanför och judarna fick vara på den andra sidan. I Petrus liv var det tidigare den stora skiljelinjen. Men med upplevelsen av den helige Ande som faller över de här människorna, trots att inga hedningar ännu blivit frälsta, upplevde han att det nu fanns en annan skiljelinje:
Skiljelinjen som går mellan de som har ett evigt hopp, och de som inte har det.
Den skiljer mellan de som hör till den fördärvades släkten och de som omvänt sig; de som Gud har gett nåd att omvända sig.
Den skiljer mellan de som börjat på en ny och levande väg kontra de som är på väg mot fördärvet.
Det här blev grunden för att öppna församlingen för hedningarna. Att förstå att det också fanns en Cornelius som skulle in i det här riket. Det fanns hedningar i Antiokia som också skulle föras in i riket. Det finns människor över hela vår jord! Som Petrus själv sade: ”Så många som Herren vår Gud kallar.” Prisad vare Gud!
Det levande hoppet
Det här står helt i linje med Petrus två brev i Bibeln. En del bibelforskare menar att Petrus namns lagts in i breven för att ge dem apostolisk tyngd. Men när du läser Petrus brev ser du samma budskap om skilsmässan och olikheten mellan världen och Guds folk, som det du läser om i Apostlagärningarna. Du ser att det finns en stor skillnad mellan de som Gud har kallat och de människor som lever i rebelliskhet mot Gud. När det gäller Petrus fanns en tydlig linje, om än i utveckling, från fiskarmannen som en dag föll ned för Jesu fötter och sade: ”Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa.” Petrus blev en förvandlad man som trädde fram och skrev till församlingarna som levde kringspridda som främlingar. Vi ska se närmare på Petrus evighetsperspektiv. Vi läser i första Petrusbrevet:
”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.” (1 Petr. 1:3-5)
Ser du vilket evighetsperspektiv Petrus lade in i förkunnelsen? När vi talar om frälsningen tänker vi på det fullbordade Golgataverket. Vi tänker på det som Gud redan fullbordat när Jesus Kristus dog för våra synder och ropade ut: ”Det är fullbordat!” (Joh 19:30). I den status vi har idag är vi rättfärdiggjorda genom Lammets blod och det fullbordade försoningsverket. Men Petrus förde in ett annat perspektiv när han sade att det fanns en frälsning som är beredd åt oss. Det finns en slutfrälsning, något vi ser fram emot. Han sade att Fadern ”fött oss på nytt till ett levande hopp”. Hoppet får aldrig fördunklas eller skjutas åt sidan, för det är ett levande hopp vi är pånyttfödda till! Detta skedde när vi tog emot Jesus Kristus; när han födde oss på nytt. Detta kan vi läsa om i Johannesevangeliets tredje kapitel:
”Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” (Joh 3:3).
Några verser senare säger han samma sak, men att man heller inte kan han komma in i Guds rike … Det är en pånyttfödelse genom den helige Ande. Det är vad Petrus grep tag i när han sade ”fött oss på nytt till ett levande hopp”. Prisad vare Gud! I det nya livet får du ett stort gåvopaket, och det första du får är ett levande hopp! Hoppet står till Jesus Kristus. Så står det ”till ett arv”. Jesus har också ett arv, nämligen de heliga, något vi kan läsa om i Efesierbrevet. Men vi har också ett arv: Det eviga livet. Det är ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna, och som är förvarat åt er i himlen (1 Petr 1:4). Det är detta eviga liv Jesus också tänkte på. Det är de himmelska skatterna han talade om när han sade:
”Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. (Matt 6:19-20).
Detta är evighetsperspektivet. Vi ser igen på uttrycket ”förstöras, fläckas och vissna”. Det är speciella uttryck. Petrus hämtade bilder bland annat från växtvärlden, Det fanns en växt som hette Amarante, som betyder ”den odödliga”. Det är en växt som alltid är grön och som inte vissnar så länge den har koppling med jorden. Det handlar om det eviga livet. Det är detta ord Petrus använder här, när han säger ”odödlig”. Det är det odödliga livet som inte kan förändras.
Prisad vare Gud! Jesus är uppstånden och därför ska han aldrig mer dö! I Hebreerbrevet kan man läsa om att Jesus har ett evigt prästerskap, eftersom han redan har dött och uppstått. Vi har en evig tjänst inför Gud, för vi får ett rike som inte kan vackla (Hebreerbrevet 12:28). Det eviga livet kan inte vissna! Om också vår utvärtes människa förgås, förnyas vår invärtes människa (2 Kor 4:16). Det finns ett hopp för ung och gammal, sjuk och frisk. Det finns ett hopp för alla att vi ska få en uppståndelsekropp. Vi tror på Gud Fadern. Vi tror på hans Son Jesus Kristus. Vi tror att han ska komma tillbaka, och vi tror på uppståndelsen. Jesus är uppstånden, och i den uppståndelsen lever också vi. Vi läser i första Petrusbrevet:
”Då nu Kristus har lidit till kroppen, skall också ni beväpna er med samma sinne. Ty den som får lida till kroppen har slutat synda, så att han den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja.” (1 Petr 4:1-2).
Lägg märke till perspektivet Petrus hade när han sade: ”Den tid som är kvar”. Det är inte oändligt med tid kvar på den här jorden. Den tid som är kvar är kort. Petrus hade ett evighetsperspektiv, men också ett väldigt, väldigt kort perspektiv: Kanske kommer Jesus nu, kanske imorgon.
När vi annonserar för möten som ligger mer än en vecka i framtiden brukar vi säga ”om Herren dröjer och vi får leva.” Det är det perspektivet man ska ha. Kanske blir det en sommarkonferens till, kanske ett möte nästa söndag… Om Herren dröjer. Men plan A är att vi är i himmelen och firar bröllop med Jesus i skyn! Prisad vare Gud!
Hur heligt och gudfruktigt skall vi då inte leva?
I den sjunde versen sade Petrus:
”Slutet på allting är nära.” (1 Petr. 4:7).
Du behöver inte vara en profet för att förstå att slutet är allting på nära, med tanke på allt som sker i den här världen. Men för oss kristna innebär inte tanken på att slutet är nära panik. För oss innebär slutet ”lyft upp era ögon för då nalkas er förlossning!” (Luk 21:28). I det fjärde kapitlet talade Petrus om att människor ska stå till svars inför Gud. Det handlar om domen. Men framförallt handlar det om vilken livsstil vi ska ha när vi nu vet att Jesus kommer snart. Vilka konsekvenser ger evighetsperspektivet?
I andra Petrusbrevet finns en välkänd text som handlar om människorna som kommer och frågar hur det går med löftet om Hans återkomst. När jag hörde om temat för den här konferensen, kom detta bibelord till mig:
”Men de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda. Men glöm inte detta, mina älskade, att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag. Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till. Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta. Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte.
”Därför, mina älskade, eftersom ni väntar på detta, gör allt ni kan för att leva i frid, rena och oförvitliga inför honom och räkna med att vår Herres tålamod tjänar till er frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått, och så gör han i alla sina brev, när han talar om detta.” (2 Petr. 3:7-16).
Det jag vill sätta fokus på här är inte förkunnelsen om hur jorden ska gå under och vad som ska ske i framtiden. Jag kommer inte heller börja argumentera för varför vi tror på Jesu tillkommelse. Det räcker med att säga att jag tror det därför att Jesus har sagt det. Så när vi nu har det här perspektivet och kunskapen, vilka är konsekvenserna?
Det står: ”Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva”. Jag har sett många engelska översättningar översätta det här lite annorlunda. I Today’s New International Version står:” Since everything will be destroyed in this way, what kind of people ought you to be?”
Det finns en bok av författaren Francis Schaeffer som heter How should we then live? I den analyserar han historien och ser på hur kulturerna har utvecklats och hur allt går mot sin upplösning. Vi ser det i konsten, filosofin och politiken. Vi ser det i hur människor lever med varandra i det sociala samlivet. I boken berättar författaren hur allt går mot sin upplösning. Men det stora ämnet är inte ”tänk vad förfärligt” eller ”vad ska hända med jorden?” Frågorna är istället:
- Hur ska vi leva nu?
- Vilka konsekvenser får evighetsperspektivet här och nu?
- Vilka konsekvenser får uppryckelsen här och nu?
- Vilka konsekvenser får Jesu tillkommelse här och nu?
Det är det som är frågorna för oss. Vi kan inte leva som om det inte är verklighet. Självklart är det så att om man inte tror på det, så är det en helt annan sak. Men vad innebär det för oss som tror att detta är verklighet? Vad innebär det för oss som tror på Jesu herradöme, och på det som änglarna sade: ”Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.” (Apg 1:11). Vad innebär det för oss som tror på orden: ”vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren.” (1 Tess 4:17).
Vi som tror på det här – vad betyder det för oss? Vad kräver det för livsstil av oss?
Lev i vaksamhet
En konsekvens som evighetsperspektivet ger är vaksamhet. Det finns ett bildspråk i Bibeln som handlar om att människor vandrar i mörker. De som vandrar i mörker faller lätt i sömn, de ser inte var de går och somnar väldigt lätt. Bibeln sade att det är de som hör natten till (1 Tess 5:1-7). Men Bibeln sade också att det kom en profet som förkunnade om ljuset (Joh 1:6-7). Hans namn var Johannes. Så kom själva ljuset i Jesus Kristus. Ljuset kom och lät en gryning, en sol, uppstiga i våra hjärtan, som Sakarias profeterade (Luk 1:78). En soluppgång ifrån det höga! Det här är en bild Bibeln använder mycket. Bland annat säger den att vi blivit frälsta från mörkrets välde och kraft, och förda in i den älskade Sonens rike (Kol 1:13). Men så läser vi i Petrus:
”Spänn därför bältet om livet och var vakna och sätt ert hopp helt och fullt till den nåd som skall komma er till del, när Jesus Kristus uppenbaras.” (1 Petr 1:13).
Här finns det här bildspråket. Jag drar en koppling till uttåget ur Egypten, där det står att de skulle äta det slaktade lammet med bältet spänt om livet, alltså med ”ytterkläderna” på. De skulle vara beredda på uppbrott. Ser du parallellen? Vårt offerlamm är slaktat och vi har fått del av det. Dödsängeln har gått förbi vår dörr. Herren såg blodet och förlät vår synd, prisad vare Gud! Där inne satt familjen med de som bjudits in, för huset och lammet var stort nog för alla. Ingen brukar sitta med ytterkläder på och äta kvällsmat – men de gjorde det. När de åt påskalammet hade de bältet spänt om livet och staven i hand. De väntade på uppbrottssignalen.
Spänn bältet om livet och var vakna! När uppbrottssignalen kommer finns endast en sak att göra: Resa sig upp, gå ut och möta honom! I fjärde kapitlet säger Petrus:
”Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be.” (1 Petr 4:7).
Här använder Petrus bilden av att vara full, även det en bild som ofta används i Bibeln. Att vara drucken skapar en livsstil. Den själsliga alkoholismen – den andliga alkoholismen – skapar en livsstil som gör att man inte är beredd. Det är en livsstil som höjer smärttröskeln, och det i en tid då smärttröskeln borde sänkas. Vi borde öka vaksamheten och känsligheten! Men istället går man åt andra hållet och säger ”äh, det är inte så viktigt. Det som händer i världen har ingenting med Bibelns profetior att göra”. Men Petrus sade: Var nyktra! Den som är nykter har ett skarpare sinne och en snabbare reaktionsförmåga. Den nyktre har en lägre smärttröskel, och det är vad Gud önskar från sin församling i den här tiden. Han önskar att det ska finnas en nykterhet, vakenhet och klarhet. Han önskar att människor kan se – inte dubbelt – men med klarhet. Han önskar att vi kan se vad som händer i den här tiden. Vi går till Lukas evangelium och läser:
”Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. Men akta er för att berusa er och dricka er fulla och låta era hjärtan tyngas av det dagliga livets omsorger, så att den dagen plötsligt kommer över er som en snara. Ty den skall komma över alla som bor på jorden. Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför Människosonen.” (Luk 21:33-36).
Det är Jesu uppmaning i sitt eskatologiska tal i Lukasevangeliet: Vaka, så att ni kan be! Var nyktra, så att ni kan be! Vaksamheten är ett signum för Guds församling. Den innebär en längtan efter att bevaka vad som händer i tiden, men framförallt i den andliga världen, så att vi är beredda. Inte för att vi helt plötsligt ska kunna säga ”imorgon kommer Jesus”, utan för att vi ska vara klara över att det profetiska ordet ständigt går i uppfyllelse. Det går hela tiden i uppfyllelse! Jesus kommer snart – och därmed finns en vaksamhet som Gud önskar att vi ska ha.
Vi är främlingar
Jag ska avsluta med några fler bibelord från Petrus. Det nya perspektivet skapar en identitet. Petrus sade att vi som tagit emot Jesus har en ny identitet.
”Från Petrus, Jesu Kristi apostel, till de utvalda som lever kringspridda som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadocien, Asien och Bitynien.” (1 Petr 1:1).
Det står: ”Som främlingar”… Jag tror inte att Petrus påstod att alla de som bor på de här platserna var människor som flyttat dit från andra länder. Nej, han sade att vi är främlingar oavsett var vi är någonstans i världen. Vi är inte härifrån, vi är födda från himmelen! Vi tillhör himmelen och är födda av den helige Ande! Vi tillhör inte den här jorden, vi är inte hemma här. Vidare säger han:
”Om ni ropar ”Fader” till honom, som opartiskt dömer var och en efter hans gärning, så vandra här i gudsfruktan under er tid som främlingar.” (1 Petr 1:17).
I den norska Bibeln står ”i eders utlendighets tid”. Alltså: ”I er tid som utlänningar!” Det här perspektivet får sådana konsekvenser för mig, att jag överhuvudtaget inte kan förstå kristna som blir så otroligt rädda för invandring. Att det skulle vara en sådan ”förfärlig kris” för vårt land om vi skulle behöva dela med oss någonting av allt det goda vi har, till människor som kommer från andra delar av världen. Varför inte istället se det som en möjlighet att nå människor med evangelium? Vi har varit så tröga att gå ut till de här länderna, för att vi är så rädda om våra liv. Men nu står dessa människor på vår tröskel – människor som behöver få veta vem Jesus Kristus är!
Men så säger kristna: ”Nej, det är parasiter. Nej, de kommer bara hit som lycksökare”.
Det får vara hur det vill med den saken! De lever här som främlingar – och det gör vi också – så på något sätt kan vi identifiera oss med dem. Vi kan säga:
”Vet du vad, jag är också främling här, jag har aldrig trivts här i Sverige. Jag har aldrig känt mig tillfreds här. Jag har ett annat hemland, och dit vill jag också få åka en dag”.
Prisad vare Gud!
Jag läste en artikel om ett missionärspar som hade varit på missionsfältet i Kenya, om jag minns rätt. Detta var på 60-talet. Nu var de 70 år gamla och skulle hem till London igen. De hoppades att någon från församlingen skulle komma och möta dem. Kommunikationerna på den tiden var ju inte så lätta, men de tänkte att kanske har någon fått reda på att de kommer.
När de kommer till Londons flygplats stod en jätteskara med människor där. Paret tyckte att det var fantastiskt att hela församlingen kommit dit.
Men det visade sig att alla var ute för att se The Beatles som var på väg hem ifrån Amerika.
De var inte där för missionärsparet.
När The Beatles gått förbi försvann människorna. Ingen var kvar. Då vände sig frun till sin man och sade:
– Är det såhär att komma hem? Ingen som välkomnar en!
Då gick mannen fram till sin fru, klappade henne på axeln och sade:
– Vi är inte hemma. När vi kommer hem, då är det någonting helt annat. Vi är främlingar här. England är inte vårt hemland.
Sverige är inte vårt hemland. Vi är inte hemma än, prisad vare Gud!
Vi har ett annat hopp än att få vända tillbaka från missionsfältet och få möta folk. Vi har ett annat hopp, och det är satt till Jesus.
”Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen.” (1 Petr. 2:11).
Än en gång: Vi är främlingar och gäster här. Vi får uppföra oss ordentligt, som gäster ska. Du vet hur det är med gäster: En liten, kort tid, och sedan får de gå vidare. Det är också vårt hopp, att vi ska kunna dra vidare så snart som möjligt. I Psaltaren står något så fantastiskt:
”Jag är en främling på jorden,
dölj inte dina bud för mig.” (Ps 119:19).
Prisad vare Gud, jag är en främling på jorden! På liknande sätt står det senare i psalmen:
”Dina stadgar är lovsånger för mig i det hus där jag bor.” (Ps 119:54).
På hebreiska är orden som är översatta med ”hus där jag bor” orden ”bayith” (hus) och ”magor” (främlingskap). Så han talar om sin kropp som ett tillfälligt hus. I min engelska översättning står ”the house of my pilgrimage”. Mitt pilgrimshus! I Norge finns en sång som säger ”vi bor inte här, vi är ju bara gäster.” Vi har inte vårt hemland här.
Det första evighetsperspektivet skapar i oss är vaksamheten, och det andra är främlingskapet. Vi är som duvan som släpptes från Noas ark. Den flög fram och tillbaka, men hittade inte någon plats den kunde sätta sin fot på. Samma sak är det med oss, för den här världen är inte vårt hem! Duvan kom tillbaka till Noa ända tills arken strandar på Ararats berg… vi är främlingar och gäster.
”Dina stadgar är lovsånger för mig…” Tänk så många sånger som sjungs, sånger som prisar kärleken, naturen, ja, allt i den här världen. Men så finns ett folk som säger: ”Vet du vad som är min lovsång? Det är Herrens stadgar!” Herrens ord är lovsången för mig i mitt pilgrimshus. Denna kropp är mitt pilgrimshus, prisad vare Gud, det här landet är mitt pilgrimsland! Jag är bara här en kort liten tid, på vandring igenom. Jag vill inte ha någonting med av det som på färden jag ser.
Vi avslutar med detta ord:
”Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?” (1 Petr. 4:17).
Här har Petrus igen perspektivet med skillnaden mellan de som har frihetens dom, och de som inte har det. Det är skillnaden mellan de som är främlingar på den här jorden, och de som hör jorden till. Men vi hör inte till den här jorden, vi har inte en evig stad här! Vi söker efter en tillkommande stad! Det är därför vi, i den här tiden, går ut till Honom utanför lägret och bär Hans smälek, för vi väntar på någonting annat.
Om Herren ger oss nåd, fortsätter vi i ”Evighet med konsekvenser del 2”. Vi ska glädja oss över det här perspektivet. Det är ett Maranatarop!
Prisad vare Gud, Herren kommer!
I Jesu namn, amen.
Jag tackar dig, himmelske Fader, för den godhet och nåd som du har givit oss, Herre. Vi tackar dig Fader, för att du alltid är med oss. Vi tackar dig för att Du är god och nåderik, Herre Jesus. Du kallar oss in i gemenskap med dig. Jag lovar, tackar och prisar dig för den nåd du givit oss idag, Herre Jesus, och för den kunskap du givit oss genom uppenbarelsen i Skriften: Att du snart kommer tillbaka. Jag beder dig att det här perspektivet ska vara levande för oss, Herre, så att vi vakar och förstår vad vår identitet är i den här världen: Främlingar och gäster som ser fram emot det som ska komma, som ser målet i fjärran och som hälsar och bekänner sig vara gäster och främlingar på den här Jorden. Jag lovar, prisar och tackar dig för att du vill hjälpa oss i vår utlänningstid här på Jorden, i vår tid som främlingar här på jorden; att leva för dig, att vänta dig tillbaka, att tjäna den levande Guden och vänta hans son tillbaka ifrån himmelen. I Jesu Kristi Nasaréns namn, amen.
