Jesus sade att han kommer att komma tillbaka. Men väntar vi fortfarande, eller har vi slutat? Och hur förbereder man sig för Jesu återkomst?
Jesu återkomst omnämns i 23 av 27 nytestamentliga böcker,1(Mölk, 2011) totalt mer än 300 gånger.2(Vidén, 2003) Det är argument nog för att tala och skriva om det.
Ändå har jag skjutit på det. Eskatologin, läran om den sista tiden, är ett ämne som är svårt att bena ut. Var börjar man? Vilken inriktning borde man ta? Och framförallt: Har jag den kunskap som behövs för att ta mig an ämnet?
Det ärliga svaret på den sista frågan är ”nej”. Jag har inte svaret på alla frågor om sista tiden. Absolut inte.
Men jag har Jesu befallning om att vänta honom, och det räcker.
Och det är vad denna artikel ska handla om. Jesus befallde sina lärjungar, och därmed oss, att vänta på att han ska komma tillbaka. Lärjungarna väntade, och längtade. Men frågan är – väntar vi?
Men vi ska börja från början.
Varför bör vi vänta på Jesu återkomst?
Vill man förstå varför det är så viktigt att vänta på Jesu återkomst, behöver man veta något om Guds plan för mänskligheten.
I världens början placerade Gud människorna i Edens trädgård. Gud önskade att människorna skulle vara hans avbilder, hans representanter på jorden. Som vi vet valde Adam och Eva en annan väg. De åt av frukten från kunskapens träd för att själva kunna bestämma över gott och ont – varpå de inte kunde vara kvar i Eden.
Igenom hela historien har mänskligheten följt i de första människornas fotspår. Istället för att ära Guds kallelse om att fungera som hans avbilder och råda över världen med kärlek, vishet och rättfärdighet, har människan så ofta valt ondskan.
Och det är vad vi ser i världen omkring oss. Inte minst under de senaste dagarna, då Ryssland började sitt fruktansvärda krig mot Ukraina.
En väntan på Guds rike
Men när Jesus kom till världen för 2000 år sedan, var det för att introducera Guds rike. Han hade ett viktigt uppdrag: Att dö för människornas synder och därmed öppna vägen tillbaka till Gud.
Jesus var kungen som dog för sitt folk och korsfästelsen var hans kröning. När han uppstod hade han gjort synden och döden om intet. Vägen till Edens trädgård blev öppen – för den som vill. Jesus sade att han en dag kommer tillbaka för att starta ett kungadöme i vilket han ska regera över alla nationer.
Det kungariket kommer inte vara likt något rike vi ser idag. Med Jesus som kung kommer vi inte längre behöva se människor betala med sina liv, för att något lands ledare har haft maktbegär. För att någon vill dominera över någon annans land.
Och det är därför det här är så stort. Vi väntar på att Gud ska återställa Skapelsen till det han ville att den skulle vara, och än mer än det – en ny jord och en ny himmel (Jesaja 65:17), där ingen död, sorg eller plåga ska finnas mer (Uppenbarelseboken 21:4). Det ska bli ett nytt Jerusalem där vi lever i evighet tillsammans med Gud, en stor stad där människor från alla stammar och språk samlats (Uppenbarelseboken 5:9) och där Gud och Lammet är stadens tempel (Uppenbarelseboken 21:22). Där kommer vi leva på det sätt som Gud menade att vi ska leva.
Och det är i väntan på denna massiva händelse, vi befinner oss nu.
Ett nytt kall
En tid efter sin uppståndelse togs Jesus upp till himlen. Då upptäckte lärjungarna, som såg efter honom, att de inte var ensamma. Bredvid dem stod två änglar, som sade:
”Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.” (Apostlagärningarna 1:11)
Med de orden trädde lärjungarna in i en ny tid – en väntans tid som för Jesu efterföljare innebar ett nytt fokus med nya uppgifter. Lärjungarna skulle sprida Jesu budskap, med början i Jerusalem, till jordens yttersta gräns. Jesus hade redan tidigare gett dem befallningen:
”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matteus 28:18-20)
Denna uppgift gäller oss än idag. Vi ska hålla oss vakandes, alltså väntandes på Kungens ankomst. Vår uppgift är att sprida budskapet om det kommande kungarike som alla människor kan bli del av om de tror på Jesus som Herre och Frälsare, omvänder sig från sina synder och gör som han lär.
Men Jesus talade om att den sista tiden inte skulle bli en lätt tid.
Svåra tider
När lärjungarna frågade Jesus om vad som skulle bli tecknet för hans återkomst och tidsålderns slut, började Jesus sitt långa eskatologiska tal, i vilket han varnade om de svåra tider som skulle föregå hans återkomst.
”Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli svält och jordbävningar på många platser. Men allt detta är bara början på födslovåndorna.” (Matteus 24:6-8).
I skrivande stund har en miljon människor flytt från Ukraina. Man talar om att Europa befinner sig i den värsta situationen sedan andra världskriget. Krig har funnits genom hela historien, men det verkar som om vi står inför ännu svårare tider. Och Jesus förutsade detta. Det är en svår vetskap – men vi är i alla fall varnade. Vi behöver inte bli förvånade. Vi kan förbereda oss mentalt – och i bön.
Jesus sade att särskilt svårt kommer det att bli för dem som försöker sprida budskapet om det kommande riket:
”Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull.” (Matteus 24:9)
Precis som deras mästare hade lidit, skulle lärjungarna komma att lida, för tjänaren är inte förmer än sin Herre. Den som har läst Apostlagärningarna vet hur mycket de första kristna fick lida för att sprida sin tro. Och situationen är inte bättre idag. Enligt Open Doors har förföljelsen mot kristna ökat de senaste åren. Antalet förföljda och diskriminerade kristna beräknas vara 360 miljoner.
Trots det är det viktigare än någonsin att få ut budskapet. Vi lever närmare tidsålderns slut än vad lärjungarna gjorde. Men är Jesu återkomst lika viktig för oss idag, som den var för hans första lärjungar?
Är Jesu återkomst vårt fokus?
För en tid sedan gjorde jag en undersökning på Twitter. Frågan jag ställde var ”Hur ofta nämns Jesu återkomst under predikan i din församling?” Undersökningen låg uppe i tre dygn och besvarades av 24 personer.
Hur ofta nämns Jesu återkomst under predikan i din församling?
— Melody Sundberg (@melodysundberg) January 2, 2022
Som vi kan se svarade 41,7% att Jesu återkomst sällan nämns under predikan i deras församling – en hög siffra.
År 1974 kom pastor David Wilkersons bok Synen ut för första gången, i vilken han berättar om en profetisk uppenbarelse han haft om sista tiden. Bland annat skriver han:
”De sista kristna, de som lever så mycket närmare Jesu tillkommelse än de första kristna, är de som tillbringar minst tid med honom!”3(Wilkerson, Synen, s. 52).
Fick Wilkerson rätt? Det finns mycket som pekar på det. Debattörer i kristna tidningar verkar vara överens om att Jesu återkomst predikas allt för sällan i församlingarna (se till exempel insändare av Leif Carlsson, Börje Norlén, Stefan Swärd, Svante Rumar, Berno Vidén och Holger Nilsson).
Så hur blev det såhär? Som debattartiklarna berättar, finns det flera svar på den frågan. Dels verkar det ha blivit viktigare att rädda den här planeten från dess nuvarande skick. Det är mer prioriterat att vårda den här skapelsen, än att planera inför evigheten.4(Carlsson, 2021) En annan anledning är att det tidigare gjorts förutsägelser om när Jesu återkomst ska ske, som senare visat sig inte stämma.5(Carlsson, 2021) Ytterligare en orsak är att eskatologin blivit en stridsfråga som gjort att kristna gått skilda vägar, eftersom man inte kunnat enas om detaljfrågor såsom återkomstens kronologi.6(Vidén, 2003)
Alla dessa orsaker, och det finns säkert fler, verkar ha gjort att ett av Bibelns viktigaste budskap blivit en ickefråga – fast vi nu mer än någonsin borde tala om det. Hur ska vi återfå vårt fokus?
Hur förbereder man sig för Jesu återkomst?
Paulus Eliasson, som skrivit många artiklar här på Jesaja53, hade för några år sedan en predikan som handlade om vilka konsekvenser Jesu återkomst borde få på vårt liv här och nu, medan vi väntar.
Eliasson gjorde jämförelsen med en person som ska ut och resa. När en människa förbereder en resa, blir vissa saker oviktiga, medan andra blir viktiga. Om vi tänker oss att vi är resenärer på väg mot det Nya Jerusalem, borde vårt liv få ett helt annat perspektiv. Då är det inte längre viktigt att äga den senaste mobiltelefonen eller de dyraste kläderna, för vi inser, som Predikaren säger, att ”allt är förgängligt.”
Ja, från ett evigt perspektiv – ett evigt liv – blir det mesta i denna värld förgängligt. Men, som Eliasson talade om, lever vi samtidigt med ett kort tidsperspektiv. Vad blir viktigt om Jesus kommer imorgon, nästa vecka, eller om en månad?
Att vara andligt vakna
I boken Är Jesu återkomst förestående uttryckte sig predikanten T.B Barratt om det korta perspektivet på följande sätt:
”Den tanken, att Jesu ankomst är en långt avlägsen händelse, kommer alltid att inverka skadligt på församlingslivet och föra med sig slöhet och sömnaktighet.” Det är nog så många går i tankarna. ”Han har dröjt i 2000 år, så han dröjer nog 2000 år till.”
Faktum är att ingen vet när Jesus kommer tillbaka. Inte ens han själv visste datumet för sin återkomst (Matteus 24:36). Det vi dock vet med säkerhet, är att Jesus varnade sina lärjungar för att bli ”andligt försoffade.” Han liknade sin återkomst vid en tjuv som oväntat kommer om natten. Han sade att de måste vara på sin vakt, för de vet inte när tiden för hans ankomst sker (Markus 13:33).
Den allvarligaste varningen mot andlig sömnaktighet finns i Uppenbarelseboken, som till stor del handlar om sista tiden. I den riktar Jesus varningar till sju olika församlingar. Församlingen i Laodicea har problem med andlig sömnaktighet. Jesus säger:
”Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm! Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall ska jag spy ut dig ur min mun.” (Uppenbarelseboken 3:15-16)
Varningen är alltså riktade till kristna – men kristna som blivit ”andligt ljumma.” Den andliga ljumheten är farlig, för den innebär att vi har slutat bry oss. Vi har slutat be, slutat evangelisera, slutat läsa i Bibeln, slutat predika om tillkommelsen, och vi har slutat vänta. Vi har blivit likgiltiga och halvhjärtade. Ljumheten kännetecknar den moderna kristenheten, där man börjat tillåta just sådant som Bibeln varande för. Bibeln säger att vi ska vända oss från världen, inte till världen.
Så vad kan vi göra? Här nedan kommer jag gå igenom några saker som brukar känneteckna andlig vakenhet.
Att sprida Jesu budskap till människor
Omedelbart efter Andens utgjutelse på Pingstdagen gick Petrus ut och predikade för folkhopen som samlats. Petrus sammanfattade det avgörande i sitt viktiga budskap – Jesu person, försoningsdöd och uppståndelse, samt människornas behov av omvändelse och syndernas förlåtelse genom Jesus. Och det står att när israelerna hörde detta, högg det till i hjärtat på dem. De ville veta vad de skulle göra. Petrus sade:
”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar…”Låt er frälsas från det här bortvända släktet!” (Apostlagärningarna 2:38-40).
Det är detta vi har som uppgift att berätta för människor. Och det kanske kan verka enklare sagt än gjort. Det kan vara lätt att tänka ”jag behåller tron för mig själv, varför skulle just jag säga något?”
Att inse vem du är i Gud
Jag tror att en viktig insikt i sammanhanget är att inse vem du är i Gud, för det hänger samman med att förståelsen för vilka uppgifter du har fått av Gud.
Ditt liv är så otroligt mycket viktigare än du kan föreställa dig, eftersom du är här på uppdrag av den främste arbetsgivare vi kan ha. Vad jag önskar att folk förstod sitt värde i Herren! Inse vem du är i Herren, och du har meningen med livet. Petrus skriver:
”Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.” (1 Petrusbrevet 2:9-10)
Du tillhör alltså ett utvalt släkte, med kungligt medborgarskap – ett heligt folk! Och då borde du vilja att fler får den chansen.
Gå därför ut och tala om för alla folk att tiden är nära, och att de behöver omvända sig och komma till korset. Be för att människor ska börja söka sig till Jesus. Vi lever i ett av världens mest ateistiska länder och kristna hånas överallt i samhället! Vaka och vänta på Herrens återkomst. För hur ska folk veta om vad som kommer att ske, om ingen berättar? Hur ska de veta att de behöver ta emot Jesus? Paulus sade:
”Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar?” (Romarbrevet 10:14)
Att be
I en predikan sade förkunnaren och författaren Holger Nilsson ”Nuförtiden finns många som aldrig har bett en timme i streck…” När jag hörde det kände jag mig träffad. Hur ofta ber jag en timme i streck? Och hur ofta tänker jag på att be för de stora sakerna? Allt för ofta fastnar jag i personliga vardagssaker. Jag är dålig på att be för det stora, såsom att hela Sveriges befolkning, ja, hela världens, ska bli frälst.
Men i sin bok Väckelserop till Guds folk skriver Nilsson att väckelser, dvs. tidsperioder under vilka många människor blivit frälsta, föregås av bön. Så har det varit vid tidigare väckelser. Människor har ropat till Gud om att deras stad eller land ska få möta Jesus. Man har visat Gud att viljan finns, och man har sökt hans hjälp. Och sen har det hänt saker och ting. Väckelsens eld har gått över stad och land.
Måtte jag, måtte vi, bli bättre på att be för det stora.
Att leva heligt
I andra Petrusbrevet talar Petrus om vilken livsstil vi borde ha den sista tiden.
”När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta!” (2 Petrusbrevet 3:11-12).
I många församlingar predikas varken synd, omvändelse eller helgelse särskilt ofta, och många gånger lever kristna på samma sätt som icke-kristna. Men när vi lever med evighetsperspektivet borde det korta perspektivet, med en livsstil som ärar Herren, bli så mycket viktigare.
Detta hör ihop med evangelisation. Hebreerbrevets författare skriver att vi har en stor sky av vittnen omkring oss (Hebreerbrevet 12:1). Det finns många icke-kristna som valt bort kristendomen för att de sett kristna leva som hycklare.
Att leva kristuslikt är ”indirekt” evangelisation – men kanske det bästa sättet att nå ut med Jesu budskap. Folk ser hur du lever och vill ha den trygghet du har. Läs till exempel detta vittnesbörd.
Avslutningsvis
Många hånar kristna för att de väntat på Jesu återkomst i 2000 år. Men dessa personer uppfyller omedvetet Petrus förutsägelse om att i sista tiden kommer hånfulla människor att fråga varför Jesus inte kommit än. Men så skriver han:
”för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.” (2 Petrus 3:8-9)
Gud har alltså gett mänskligheten 2000 år att omvända sig och ta emot hans gåva: Försoning med honom själv, genom Jesus Kristus. Och det är därför vi har det viktiga uppdraget att låta andra få veta det vi vet.
Och lidandet?
Vi är så många som sörjer över vad vi ser hända i Ukraina och i hela världen. Ibland undrar man hur man ska orka höra allt detta svåra. Och i andra länder är många rädda för att även de ska drabbas av krigets fasor. Men Paulus sade såhär:
”Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår.” (Romarbrevet 8:18).
I Svenska folkbibeln 1998 översätts det ”den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med…” Det här kan låta som ett hån, speciellt för den som verkligen lidit. Hur kan krigets fasor, väga ”lätt?” Men det otroliga är att Paulus menar att hur svårt vi någonsin kan ha på jorden, kommer det uppvägas av hur underbart vårt liv kommer bli i evigheten med Gud.
Och det är tröstande ord.
Behöver vi vara rädda?
En del menar att löftet om Jesu återkomst skrämmer dem. Kanske har de missförstått vad det hela handlar om, för när man läser om apostlarna, tänkte de inte så. Återkomsten innebar för dem glädje, på flera sätt.
Som exempel påminde Paulus sina vänner om att de inte behövde sörja som de andra, när deras anhöriga dog. För de ska träffa sina kära och avlidna igen, vid uppståndelsens dag. Därför påminner Paulus:
”Trösta därför varandra med dessa ord.” (1 Tessalonikerbrevet 4:18).
Och det är vad Jesu återkomst är. Ett hopp. En tröst. Något att se fram emot, när vi möter svårigheterna i detta liv. Jag återkommer ofta till Jesu egna ord om sin återkomst, som han sade när han ville trösta lärjungarna för att de var ledsna att han skulle lämna dem.
”Nu har ni också det svårt, men jag ska se er igen. Då ska era hjärtan glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er.” (Johannes 16:22)
Källor
Litteratur
Nilsson, H (2019). När kommer Jesus? Danmark: Semnos förlag.
Svenska Folkbiblen 2015. (2017) Svenska Folkbiblen 2015. Vitryssland: Printcorp.
Wilkerson, D (2015). Synen. Örebro: Marcus förlag.
Internetkällor
Eliasson, P (2020). Evighet med konsekvenser – del 1. Hämtad 9 januari 2022 från https://www.jesaja53.se/evighet-med-konsekvenser-del-1/
Mölk, C (2017). Vad säger Bibeln om Jesu återkomst? Hämtad 9 januari 2022 från https://www.christianmolk.se/2011/10/vad-sager-bibeln-om-jesu-aterkomst/
Open Doors (2022). Om World Watch list. Hämtad 25 februari 2022 från https://www.open-doors.se/om-wwl
Vidén, B (2003). Hur kan budskapet om Jesu tillkommelse bli en stridsfråga? Hämtad 9 januari 2022 från https://midnattsropet.se/midnattsropet/hur-kan-budskapet-om-jesu-tillkommelse-bli-en-stridsfraga/
En kommentar