I denna dikt berättar Liliane om en nära döden-upplevelse hon hade på operationsbordet. Men så hörde hon en röst som sade: ”Du har mer att göra åt mig.”
Det var oktober 2012
Jag var inlagd på sjukhuset för att genomgå en större operation.
Timmarna innan våndades jag mycket
Var helt enkelt rädd för att något skulle gå fel och att jag skulle dö.
Har alltid tyckt det med döden var olustigt.
Men jag låg med knäppta händer
Bad
”Käre Herre jag lägger operationen och mig nu i dina ömsinta händer
Tack Jesus För att Du är med mig.
Amen.”
Jag kom in på operationsrummet
Fick ryggbedövning som tog fel
Nytt försök
Som gick bra.
Kom över på operationsbordet
Kände då hur jag började få stark hjärtklappning,
Och kände hur jag liksom försvann
Jag sa svagt
”Jag går bort nu”
Sa det tre gånger, svagare för varje gång
Sen var jag som i en buss som for i racerfart
Men ett så vackert härligt lugn runt mig
Var ej ensam. Klar, gul färg av ljus runt mig.
Jag var inte rädd.
Någon sa
”Du har mer att göra åt mig.”
Ja, ja!
Hörde långt bort någon ropa
”Hon är vit, inget liv”
Sen
Fick jag så ont i bröstet;
någon som slog på mig
Med orden
”Vakna, vakna”
Där vände det.
När jag tittade upp var flera läkare runt mig.
En sa
”Du var borta men nu är Du här.”
Han klappade mig på kinden, sa
”Du kom åter.”
Tack.
Efteråt när allt var klart
Och jag kunde gå igenom händelseförloppet
Var jag besviken på att de ej trodde på mig.
När jag sa
”Jag går bort nu”
Men var så tacksam
Till Jesus
att jag kom tillbaks.
Och någon rädsla för döden finns ej idag.
Det var så vackert, lugn rofylld färd.
