Vi vet att julen är mer än mat och julklappar. Men vad innebär det att fira Jesu födelse, och vad är egentligen julens budskap? Evangeliets berättelse är tidlös och utmanande.
Tidigare publicerat på OmJesus.no. Publicerat här med författarens tillåtelse.
En familj och ett land under förtryck
”Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.” (Lukas 2:1)
Så börjar det så kallade ”julevangeliet”, Bibelns berättelse om Jesu födelse. Kejsar Gaius Julius Caesar Augustus (63 f.Kr.-14 e.Kr.) var en romersk härskare som styrde från Rom, över 2000 kilometer från Israel. På Augustus tid var Judéen en romersk provins, och de människor som bodde där var föremål för hårda kontroller, höga skatter och mycket förtryck. Den folkräkning som nämns i Lukasevangeliet ägde troligen rum för att utöva ännu mer kontroll.
Romarriket representerade inte en välvillig auktoritet, utan ett skoningslöst förtryck. Människor led under det romerska odjurets hänsynslösa jakt på nya byten. De fattigaste var, som alltid, de som drabbades hårdast. Jesu föräldrar, Josef och Maria, tvingades lämna sin hemstad Nasaret för att ge sig ut på en farofylld resa genom Israel. Konstnärliga teckningar visar ofta en höggravid Maria ridande på en åsna, men ingen av evangelierna säger att hon hade sådan tur. Förmodligen var hon tvungen att göra den tolv mil långa resan till fots. Allt för att kejsaren skulle få mer pengar.
”Hur såg livet ut för Jesus i Egypten? Var de välkomna? Eller fick de höra att de var snyltare som levde på Egyptens välfärdsprogram?”
Julen är en tid då vi bör tänka på de miljontals människor som lever under förtryck i diktaturer och andra omänskliga regimer. Vi är ibland stolta över att vara mer utvecklade och moraliska än tidigare generationer. Ändå lever många människor i slaveri; förtryckta och förföljda även i vår värld.
Det var den amerikanska medborgarrättsaktivisten Fannie Lou Harmer (1917-1977) som förevigade uttrycket ”Ingen är fri förrän alla är fria”. Det är en utmaning för oss alla, inte minst i juletid.
En fattig familj
Hur såg den ekonomiska situationen ut för Jesu familj? Vi har förstås inte tillgång till Josefs räkenskaper, men vi vet att han var snickare,1(Matteus 13:55) vilket innebär att de förmodligen hade en inkomst. Men som vi redan har sett levde judarna under ett högt skattetryck, vilket innebar att även de som hade en fast inkomst var ganska fattiga. Med dagens mått mätt skulle vi säga att många i Israel levde på existensminimum.
En annan indikation på Josef och Marias ekonomiska situation är när de förde Jesus till templet i Jerusalem för att offra ett offer (lagen sade att ett offer skulle offras för den förstfödde i familjen). I Mose lag fanns det ett ”vanligt” offer som bestod av ett årsgammalt lamm och en duva. Men om man var fattig kunde man ta med sig två duvor istället.2(3 Mos 12:6-8) Därför är det intressant att läsa att Josef och Maria valde det alternativ som var för de fattiga.3(Lukasevangeliet 2:24) De var inga rika människor.
Därför är julen också en tid då vi som troende är särskilt kallade att tänka på de fattiga. Omkring nio procent av världens befolkning lever i vad som kallas ”extrem fattigdom”.4(Human development reports, 2022, se källhänvisning) Hårdast drabbade är framför allt Afrika söder om Sahara och södra Asien. Vissa länder, som Syrien och Afghanistan, är för politiskt instabila för att ingå i statistiken.
Det är naturligtvis inte omöjligt att nå ut till världens fattigaste människor – det finns många hjälporganisationer som gör mycket gott. Men det finns också många fattiga människor i vårt närområde. Familjer som kämpar för att få vardagen att gå ihop. Hemlösa. Tiggare. Andra som skulle behöva vår hjälp.
Vi har en Frälsare som kom till världen i fattigdom, och det får oss som bekänner Jesus som vår Herre att tänka på dem som lider. Särskilt under högtiden när vi firar hans inkarnation.
Inget rum i värdshuset
Om vi vet något om Jesu födelse, så är det att han föddes i ett stall, eftersom det inte fanns plats för hans familj på värdshuset. Men var det verkligen så? Bibeln säger följande:
”och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet.” (Lukas 2:7)
Det står alltså inte att Jesus föddes i ett stall, men det är en slutsats av att han placerades i en krubba (dvs. en foderbehållare för djur) och att det inte fanns plats för dem i gästrummet. Vad var då detta ”gästrum”? Det grekiska ordet κατάλυμα (kataluma) kan översättas på två sätt. Det ena alternativet är som i denna översättning, där det står ”gästrummet”. I så fall kan det vara så att Josef och Maria skulle bo hos en släkting eller vän i Betlehem, men att det var så många människor där att det inte fanns plats för dem i gästrummet, och att de då hänvisades till stallet eller en liknande plats.
Men kataluma kan också översättas med ”värdshus”, något som många andra översättningar gör, och då syftar det på ett offentligt hus där resenärer kunde sova, vilket i så fall passar in på den klassiska bilden av Josef och Maria som avvisas av ägaren. Värdshuset var förmodligen ett litet ställe.
Det säger att vi inte vet de exakta omständigheterna kring Jesu födelse, mer än att det är förvånande att ingen ger upp sin plats för en födande kvinna. Det kan tyckas att man hade andra prioriteringar.
Det finns många människor i vår värld som inte är välkomna någonstans. Det finns inte plats för dem på något härbärge, utan de möts ständigt av stängda dörrar. Det är för dem som Jesus vill att vi ska öppna – både våra hjärtan och våra hem.
På flykt för sina liv
En av de första sakerna som hände i Jesu liv var att Josef och Maria tog honom med sig och flydde till Egypten för att undkomma kung Herodes försök att döda barnet. Man kan säga att de var politiska flyktingar. Man kan också säga att de bara ville överleva. Hur som helst säger Bibeln följande:
”När de vise männen hade rest i väg, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten! Stanna där tills jag säger till dig, för Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.” Josef steg då upp och tog samma natt med sig barnet och dess mor och gav sig av till Egypten.” (Matteus 2:13-14)
Hur såg livet ut för Jesus i Egypten? Var de välkomna? Eller fick de höra att de var snyltare som levde på Egyptens välfärdsprogram? Det vet vi inte. Kanske hade egyptierna en öppen famn för familjen som flydde undan kungens mordiska vrede, eller så ropade folk ”åk tillbaka dit ni kom ifrån!” till dem på gatorna.
Vi vet inte. Men vi vet hur det är i dag. Sverige och Europa har ett extremt ambivalent förhållande till flyktingar, invandrare och asylsökande. Många människor, inklusive en del kristna, anser att vi måste minska invandringen och hjälpa färre flyktingar – särskilt om de kommer från avlägsna länder som Afghanistan eller Etiopien. Frågan är om Jesus, Josef och Maria skulle ha varit välkomna i Sverige år 2024, eller om de skulle ha mötts av asylcenter, utvisningspolitik och rasism.
Julen är en tid att tänka på världens flyktingar. Enligt FN finns det för närvarande 80 miljoner flyktingar. Inte för att de hatar sitt hemland. Inte för att de är rika och vill ha ännu mer rikedom. Utan för att de inte ser någon annan lösning för sin framtid. Det handlar om livet, precis som det gjorde för Jesu familj.
Hör du ropet från Rama?
Varför ville Herodes döda Jesus? Bibeln säger att han hade hört talas om ett barn som fötts i Betlehem och att detta barn kunde vara Messias. Herodes såg detta som ett sådant hot att han beordrade att alla barn i Betlehem under två års ålder skulle mördas.
Betlehem låg i området Ramah, och hundratals år före Jesus hade den babyloniske kungen dödat barn i den här staden. Vid den tiden skrev profeten Jeremia följande klagosång:
”Så säger Herren: Ett skri hörs i Rama, klagan och bitter gråt. Det är Rakel som gråter över sina barn, hon vägrar låta sig tröstas, för hennes barn finns inte mer.” (Jeremia 31:15)
Rakel var Israels folks matriark, Jakobs hustru, och hon är begravd i det här området. Hon stod som en symbol för alla de mödrar som grät över de barn de förlorat. Och hundratals år senare fanns det en annan makthungrig kung som dödade barn i massor för att befästa sin makt. Evangelisten Matteus citerar Jeremias klagosång i sin skildring av Jesu barndom för att visa att historien upprepar sig och att profeterna talade sanning.
Vi känner igen denna hänsynslösa och livsförnekande galenskap. Skriken från barn som dör till följd av mänsklig grymhet når oss varje dag, om vi orkar lyssna. Bomber faller. Aborter utförs. Julen är en tid då vi måste öppna våra öron.
Jesus, vår befriare!
Bibeln är inte en lärobok i storpolitik. Istället handlar den i hög grad om dem som kallas ”de minsta av dessa”5Se till exempel Matteus 25:40 och hur Gud vakar över dem. Gud älskade världen så mycket att han sände sin egen son hit. Som vi har sett föddes Jesus på den första julaftonen, mitt under kejsar Augustus och kung Herodes paranoida våldsregim. Jesus växte upp i en fattig familj. Han reste runt i Galileen och Judéen, predikade Guds rike och botade sjuka mitt bland de självrättfärdiga religiösa makthavarna. Han lyfte upp de föraktade, uppväckte en änkas son från de döda, åt med syndare och sade att han hade kommit som en tjänare:
”Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” (Markus 10:45)
Jesus är precis den befriare vi behöver. Inte en rebell med ett Kalasjnikov-gevär i handen. Inte en politiker med ett leende som är lika brett som det är falskt. Istället visar Jesus att Gud är nära och att han inte är rädd för att få smuts under naglarna. Han räddade oss från våra synder genom att dö för oss på ett fult och blodigt kors. Profeten uttryckte det så här:
”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom […] Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.” (Jesaja 53:3-5)
Detta är julens budskap. Må vi ta hand om det, både när det gäller vad vi tänker på och vad vi gör när julen kommer. Vid jul välkomnar vi krubban. Men ännu viktigare är att vi kommer till korset och den tomma graven, där Jesus vann seger över dödens krafter för evigt.
Källor
Human Development Reports – 2022 Global Multidimensional Poverty Index https://hdr.undp.org/content/2022-global-multidimensional-poverty-index-mpi#/indicies/MPI
