Handlar påsken bara om att minnas något som hände för tusentals år sedan? Både ja och nej. Tuvia Pollack går igenom påskens dåtida, nutida och framtida betydelse.
Översättning av Melody Sundberg. Först publicerad på Tuvias blogg.
Påsken är årets största och viktigaste högtid, eftersom den förkunnar evangeliet på ett sådant direkt sätt. Gud förde oss från slaveri till frihet, från Egypten till det förlovade landet och från synd till nåd.
Varje år brukar jag undervisa familj och gäster lite grann, om hur denna högtid kan kännas föråldrad i en modern värld. Varför fira friheten när vi har så mycket av den? Vi bor i ett modernt, demokratiskt land, en värld så fri som våra förfäder bara kunde drömma om. Men så förklarar jag hur Guds frihet skiljer sig från världens förståelse av frihet. Guds frihet innebär inte en ”frihet att göra vad jag vill-frihet.”
Det fantastiska med påsken är att den är tidlös. Inför påskens berättelse spelar vår nuvarande situation inte någon roll. Berättelsen följer med ändå. Det judiska folket har firat påsk i tider av plåga och hälsa, välstånd och förintelse. Även judiska slavar bör ha firat under historien (allt vi kan göra är att försöka tänka oss in i hur det måste ha varit). Den uråldriga berättelsen om uttåget, om hur Gud på ett övernaturligt sätt förde oss från slaveri till frihet, är aldrig inaktuell.
Men vad beror det på? Det beror på att var vi än befinner oss, kopplas berättelsen samman med vårt förflutna, vår nutid och vår framtid. Den talar till oss på nationell nivå, men också på individnivå. Den inlemmar Guds frälsningsplan och uppenbarar Guds karaktär för oss.
Den dåvarande påsken
Uttåget ur Egypten skedde faktiskt. Det är en sann historisk händelse. Gud tog sig an ett förslavat folk, förde dem ut ur Egypten och gjorde dem till sitt egendomsfolk. Ungefär 3500 år senare finns detta folk fortfarande kvar, talar samma språk, och bor i det land som Gud gav dem. Det ”råkar” också vara det enda folket i världshistorien som har återvänt till ett uråldrigt hemland och återupplivat ett uråldrigt språk. Hur någon kan bevittna detta och ändå inte tro att Bibelns Gud finns, är för mig ärligt talat oförståeligt.
Men det skedde inte bara denna enda gång. Gud fyllde påskens högtid med ledtrådar och antydningar om hur berättelsen skulle fullbordas. Så kom Yeshua och uppfyllde den – punkt för punkt. Han är Guds Lamm, vars blod gör att dödens ängel går förbi varje person som applicerat Lammets blod på sina liv.
”Den ende person som påstår sig vara Guds Lamm, råkar också vara världshistoriens mest välkände jude. Mer än någon annan har han fört människor till tro på Israels Gud. Är det bara en tillfällighet? Jag tror inte det.”
Detta är den händelse som fört oss ut ur syndens slaveri till friheten i Messias. Detta skedde faktiskt också vid ett tidigare tillfälle, men med en fantastisk innebörd för oss idag. Miljarder människor har fått sina liv förändrade och förvandlade genom att sätta sin tro till honom. Jag säger det igen: Den ende person som påstår sig vara Guds Lamm, råkar också vara världshistoriens mest välkände jude. Mer än någon annan har han fört människor till tro på Israels Gud. Är det bara en tillfällighet? Jag tror inte det.
Påskens berättelse för oss också samman på individnivå. Om du är en pånyttfödd troende, säger det också något om ditt förflutna. Du var en slav under din synd, dina drifter och dina lidelser. Det var inte en ”frihet att göra vad du känner för” – det var ett slaveri under dina syndfulla önskningar. Någon gång under ditt liv räckte Gud ut sin hand och räddade dig. Han förde dig från död till liv och in i sitt kungarike.
När vi firar påsk talar vi inte bara om det förflutna – vi återupplever det. Vi smakar på det osyrade brödet och de bittra örterna. När vi dricker vinet, lutar vi samtidigt åt vänster. För varje plåga minskar vi vinet i glaset lite grann. Därigenom minskas vår glädje och vi uttrycker sorg över vad som skedde med egyptierna när de vände sig ifrån Gud. Efter festmåltiden återupplever vi den första nattvarden. Vi hittar, ”återuppväcker” och äter afikoman, det osyrade brödet som före måltiden bröts och begravdes. Detta symboliserar Messias kropp som bröts, begravdes och återuppstod för att föra oss från slaveri till frihet. Efter det tar vi ett tredje glas vin, känd av rabbinerna som ”Messias glas”, och som symboliserar Yeshuas blod. Vi inte bara återberättar – vi återupplever vad Gud har gjort för oss.
Detta är det fantastiska förflutna som påsken symboliserar – vår rättfärdiggörelse.
Den nuvarande påsken
Påsken handlar inte bara om händelser i det förgångna. Den frihet vi vann vid uttåget var inte tillfällig. Den är inte bara en berättelse vi berättar för barnen för att hjälpa dem att somna. Den är en frihet vi bär med oss än idag. Var vårt folk än har varit, vad vi än har gått igenom, oavsett om det varit pogromer, plågor, förföljelse eller slaveri – bär vi fortfarande den ursprungliga friheten med oss. Ingen kan ta den ifrån oss. Vi är ett fritt folk – av Gud frigjorda på ett övernaturligt sätt. Den judiska själen har möjliggjort det för oss att uthärda så mycket.
Detta är sant även om dig, på individnivå. Guds nåd, som för oss från slaveri till frihet, gäller än idag. Han förde oss ut till en öken. Det är hårt här ute. Ibland längtar vi tillbaka till vårt slaveri. På sätt och vis var det livet lättare. Men vi bör inte glömma att det var ett slaveri och vi kan aldrig gå tillbaka. Vi måste hålla våra ögon fästa på det förlovade landet, dit Gud vill föra oss. Detta är påskens nuvarande berättelse.
Din personliga frälsning beror inte på en händelse i det förflutna, att du en gång valde att följa Yeshua. Om du har gjort det valet, men inte genomfört det – om du inte har uttryckt det genom ett förvandlat liv och lämnat ditt slaveri – då är du fortfarande kvar i Egypten. Din frälsning idag beror på om ditt liv fortfarande präglas av din kärlek till Gud. Det andliga livet har förstås berg och dalar, men i det långa loppet borde vi vara stadigt på väg framåt. Att du är frälst måste vara din verkliga identitet – och ingen synd, problem eller svårighet kommer någonsin att kunna ta det ifrån dig.
Det är den fantastiska nutid som påsken symboliserar – vår helgelse.
Den framtida påsken
Hela Israel ska bli frälst. Det profeterade aposteln Paulus för romarna. Jag vet inte om det kommer att ske under min livstid, men av hela mitt hjärta tror jag att det kommer att ske. Gud har en speciell plats i sina tankar för Israels folk, och han kommer att fullfölja den. För bara några hundra år sedan sade människor till C.H. Spurgeon att han var galen för att han, baserat på Bibelns profetior, trodde att staten Israel en dag skulle återuppstå. Men han hade rätt. Om Gud uppfyllde den delen av sitt löfte, Israels fysiska upprättelse, kommer han också att åstadkomma en andlig upprättelse.
Gud har en plan även för dig personligen. Han känner ditt hjärta, han vet exakt vilka tankar han har för dig, även om du själv inte vet. Yeshua övervann döden och synden en gång för alla. Om du har målat ditt hjärtas dörrpost med Lammets blod, kommer döden att gå förbi även dig, och du kommer att vara i himlens kungarike. Tänk på det under någon minut. Det är precis vad som kommer att hända. Inom ett hundra år kommer du att vara där. Och precis som uttåget, kommer den sista tiden vara fylld av plåga, men också av Guds mäktiga under. Även det är en del av påskens framtida berättelse. De svårigheter som plågar världen idag kan vara den sista tidens tidiga ”födslovåndor”. Till sist kommer vi att gästa Lammets bröllop, och vi kommer att se påskens sanna innebörd. Efter det spelar ingenting annat någon roll.
Det är vad påskens fantastiska framtid symboliserar – vårt förhärligande.
