En påsk för 2000 år sedan skedde historiens mest revolutionerande händelse: Guds Son sträckte ut sina händer på korsets trä. Jesus tog på sig all vår synd – för så älskade Gud världen.
Gud dör på ett blodigt kors för att försona människan med sig själv, kan det bli mera dramatiskt än så? Det är kärlek som driver denna häpnadsväckande händelseutveckling, som det står:
”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” (Johannesevangeliet 3:16)
Här spårar vi orsaken till varför Jesus frivilligt gick lidandets väg upp på korsets trä, för att människan inte ska ”gå förlorad utan ha evigt liv”.
Låt oss blicka bakåt till begynnelsen. Människan skapades för andlig och familjär gemenskap med Gud. Men hon gjorde uppror och ville själv vara sin egen gud. Ett gift av själviskhet, synd och ondska besudlade människonaturen, något världen och historien tydligt visar. En titt i vilken dagstidning som helst blir övertygande. Synd är brott mot Guds bud och vilja, och vem har till exempel inte ljugit, förtalat, stulit, behandlat någon illa, varit kärlekslös eller egoistisk? Detta gift ger en inre tomhet och otillfredsställelse eftersom människan kommit utanför det hon skapades för; kontakten och gemenskapen med livskällan bröts.
Men, Jesus kom till oss. Guds Son sträckte smärtsamt ut sina händer på Korset, som ville han omfamna hela världen. Grova spikar genomborrade frälsarens händer och fötter, våra synder tog Jesus på sig likt en jättemagnet. Synden var romarnas piskrapp som slog mästarens rygg blodig, och de hammarslag som bankade fast Herren med grova spikar på Korset. Gud Fadern lät så ske, för att straffet var lagt på Honom. Jesus skulle ta itu med ”syndproblemet” och dess fruktansvärda konsekvenser en gång för alla, så att varje människa kunde bli förlåten för sina synder och bli försonad med Gud.
Jesus tog själva straffet för våra synder på sig – istället för oss. Det är, nu som i en liknelse, som om du begick en massa grova brott i samhället och du står i en domstol och döms till att både torteras och dödas för att sona dina brott. Men, så kliver någon fram inför domaren och säger ”jag tar hans straff på mig istället för honom”, och du går helt fri. Jesus gjorde detta för oss så att vi kan bli frikända och benådade på räkenskapens och domens dag, och få evigt liv i Himlen.
Denna frälsning kan vi inte förtjäna genom att till exempel köpslå med Gud. Det går inte att kvittera ut ett ont leverne med goda gärningar. Synden måste försonas, priset betalas fullt ut och straffet genomlidas för att evig rättvisa ska ske. Detta gjorde Jesus av kärlek till oss på Korset. Frälsningen är en fri gåva av Guds nåd! Vi vänder om till Gud, bekänner vårt behov av Jesus och hans frälsning, och tror.
Då, i detta val att tro och bekänna, sker undret. Människan blir andligt född på nytt med en återupprättad relation till Gud. Vi får en andlig gemenskap som fyller oss med frid och glädje, en kärleksfilt över vår frusna själ. Och en korsmärkt Gud – Jesus på Korset som uppstod från de döda på tredje dagen, och som lever – säger till oss: ”Välkommen hem mitt kära barn”…
Här följer en vanlig och bibliskt baserad bön. Om du på allvar vill ta emot Jesus och Hans frälsning så kan du be högt denna frälsningsbön, denna överlåtelsebön, från ditt hjärta till Gud. Detta är bara en hjälp, ett förslag på hur du kan be, men det är mellan dig och Gud.
Gud, Fader, jag bekänner att Jesus Kristus är min Herre och frälsare. Jag tror att Jesus led och dog för mina synder, att han tog mitt straff i mitt ställe. Jag tror att Jesus uppstod från de döda. Herre Jesus, kom in i mitt hjärta, förlåt att jag gått min egen väg. Jag vänder mig bort från all synd och ondska, och jag följer dig Jesus i alla mina dagar. Jag överlåter mitt liv i dina händer, Herre. Tack för att jag nu är förlåten och satt fri, tack för att jag nu är ett Guds barn med evigt liv. Jag tar också emot din helige Ande, fyll mig med din frid och glädje, din närvaro, kärlek och kraft. Jag ber i Jesu namn, amen.
