Har du någon gång gripits av högmod och ansett dig bättre än andra? Har du känt bitterhet inför andras framgång? Lovsångsledaren Asaf, som levde för 3 000 år sedan, kämpade med sin egen avund och bitterhet – och Psalm 73 visar hur han kom till rätta med den tidlösa frågan.
Det sägs att Sokrates sade ”Det outforskade livet är inte värt att leva”. Jag tycker om att läsa texter av folk som har utforskat och upplevt livet, som har sett världen som den verkligen är, och kommit ut på andra sidan – inte cyniska, men visa. Asaf är en sådan person, och i Psalm 73 delar han med sig av vad han kom fram till när han vägde världens ondska mot Guds karaktär. Asaf forskade i livet, och kom fram till att det var värt att leva.
Här delar jag med mig av mina tankar och kommentarer på psalmens verser, samt några frågor att fundera vidare på.
(1) ”En psalm av Asaf. Gud är verkligen god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan.”
Detta borde egentligen vara den sista versen. Detta är konklusionen, men den kommer först, och jag tror att det är med avsikt. För de som tror på Gud säger ofta saker som detta: ”Gud är god mot oss. Gud älskar dem som har rena hjärtan.” Amen! Halleluja! Eller? Är det så enkelt? Man kan säga detta om man är naiv – men kan man säga det om man har sett världens ondska? Det är vad psalmen svarar på.
Lägg märke till uttrycket ”dem som har rena hjärtan”. Jesus sade i sin bergspredikan: ”Saliga är de renhjärtade, för de skall se Gud” (Matteusevangeliet 5:8). Det verkar vara hämtat från den här psalmen, och längre fram i texten kommer vi se hur Asaf får se Gud.
(2) ”Men jag var nära att snava med mina fötter, mina steg var nära att slinta,”
Gud är god. Men jag höll på att falla. Det är ingen motsättning, det är ärlighet. Troende som säger att de aldrig tvivlat på Gud, eller aldrig känt sig nere efter att de kom till Gud, ljuger. Eller så har de bara varit troende i några minuter. När var du nära att snava sist? Varför hände det? Varför reste du dig igen?
(3-4) ”för jag greps av avund mot de högmodiga när jag såg de gudlösas framgång. De är fria från plågor fram till sin död, deras kroppar är välnärda.”
Det här är psalmens tema. Asaf ser ”de högmodiga”. Ordet bär också betydelsen av ”strålande”, alltså de som visar fram och skryter över sig själva. Han ser ”de gudlösas framgång”, och det gör honom avundsjuk. Har du mött ondska på framstående platser, och frågat dig hur Gud kan tillåta sådant? Varför är det så? Ska det inte gå bra för de goda, och illa för de onda?
(5) ”De drabbas inte av mänsklig nöd, de plågas inte som andra människor.”
”Människa” heter på hebreiska adam, som både är namnet på den första människan, och på mänskligheten. När jag hör någon tala hebreiska och de säger adam om en människa, så tänker jag alltid på att de är avkomlingar av Adam. Adam blev straffad för sin synd genom bortvisning från Guds ansikte, och han var tvungen att arbeta och slita för sin föda hela sitt liv. Men det verkar som att Adams förbannelse inte når dessa människor. Ju rikare de blir, desto bättre mår de. Ju mer de ljuger, desto mer roffar de åt sig.
(6) ”Därför är högmod deras halsband och våld den dräkt de sveper sig i.”
Högmod är att sätta sig själv först. Före andra människor, och före Gud. Det är själva ”grundsynden”, för den är det motsatta av det största budet:
”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” (Lukasevangeliet 10:27).
Våld är nära förbundet med högmod. Våld är förakt för Guds avbild, och hat mot de som Gud har skapat.
(7) ”Deras ögon kikar fram ur fetman, deras hjärtans fantasier har ingen gräns.”
Den engelska bibelöversättningen King James Version säger att ”de har mer än deras hjärtan kan önska” [min övers.]. English Standard Version säger att ”Deras hjärtan flödar över av dårskap” [min övers.]. Alla tre översättningarna handlar om ett onaturligt överflöd och en roffarmentalitet.
Första versen talade om dem som har rena hjärtan. Här kontrasteras de mot dem som har korrumperade hjärtan.
(8) ”De hånar och hotar med ondska, överlägset hotar de med förtryck.”
Det finns människor som har roffat åt sig makt, och som utnyttjar den för att förtrycka andra. Det handlar globalt om diktatorer och ekonomiska maktmänniskor. Men det kan också handla om familjeförhållanden, och det kan handla om dig och mig.
(9) ”De öppnar sin mun mot himlen och deras tunga far fram på jorden.”
Den som föraktar Gud kommer också förakta människor. Det gäller också vice versa, därför att Gud är synlig i sin skapelse, och skapelsen är ett uttryck för Guds väsen. Man kan inte älska Gud och hata människor.
(10) ”Därför vänder sig folket till dem, de suger i sig vatten i mängd.”
Det här är en vers som är svår både att översätta och förstå. Vilket folk? Och vad betyder det att de suger i sig vatten i mängd? Targum, en antik arameisk översättning av de hebreiska skrifterna, översätter det med ”och många tårar strömmar från dem”, alltså i betydelsen att Guds folk ser förtryckarnas beteende och sörjer över det. Alternativt handlar det om att ”folket” börjar dricka ur samma källa som förtryckarna. De blir korrumperade av korruptionen.
(11) ”De säger: ’Hur skulle Gud kunna veta? Den Högste har väl ingen vetskap?’”
Resultatet av all ondska är tvivel på Guds godhet och kunskap. Hur ofta har du sett det eller upplevt det själv? Asaf talar om andra människors ondska, men det kan vara andra sorters ondska också, såsom sjukdom, död, olyckor eller något annat. Har du någonsin frågat dig själv: ”Har den Högste kunskap?”
(12) ”Sådana är de gudlösa, ständigt trygga med växande rikedom.”
Rikedom skapar trygghet. Frågan är om det är den bästa tryggheten – och om det är den enda tryggheten.
(13) ”Förgäves höll jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld!”
Är Asaf lite självgod? Är han så renhjärtad och oskyldig som han påstår? Eller är det ett litterärt grepp för att säga ”oavsett hur god man är verkar det ännu bättre att vara fräck, hänsynslös och våldsam!”
(14-15)” Jag var plågad hela dagen och tuktad varje morgon – men hade jag sagt: ”Så tänker jag tala”, då hade jag svikit dina barns släkte.”
När man läser Bibeln är det alltid bra att stanna till när det står ”men.” Här börjar skeppet sakta manövrera åt ett annat håll. Asaf är glad att han inte lät sin analys stanna vid den här cyniska konklusionen. Det hade varit en fattig och mörk bild att dela med sig till nästa generation. Det finns något mer att lära sig!
(16) ”Jag funderade och försökte förstå det, men det var för svårt för mig,”
Asaf ägnade sin tankeverksamhet åt problematiken, men det saknades en variabel i den materiella världen. Och så är det med ondskans problem. För om den ekvationen ska gå rätt, så måste det finnas någonting bortom det materiella. Materialismen lär oss att det inte finns slutlig rättvisa och godhet – utan att vi bara får hoppas att vi är på väg i rätt riktning med världen. Någon gång kanske det börjar gå illa för förtryckarna – men antagligen inte. Vi behöver något mer.
(17) ”tills jag kom in i Guds helgedom och insåg deras öde.”
Det känns som att det var länge sedan Asaf nämnde Gud. Nu går han, som är sångare i Guds tabernakel, in i tabernaklet. Han kommer nära Guds härlighet som var inne i ”tält-templet”, och nu börjar saker och ting få sitt rätta perspektiv.
Om du inte finner svaret på dina frågor, så se om det inte beror på att du har fått för mycket distans mellan dig och Gud. Jag säger inte att lösningen på alla frågor är att ”be och tro”, men att lära känna Gud skapar förutsättningar för att hitta svaren på livets stora frågor.
(18-20) ”Du ställer dem på det hala, du störtar dem i fördärvet. Hur plötsligt ska de inte gå under! De förgås och får ett fruktansvärt slut. Så som en dröm är borta när man vaknar ska du, Herre, förakta dem som skuggbilder när du griper in.”
Vi som bor i Norden vet vad det betyder att stå på det hala. Det går – för ögonblicket – men tids nog kommer vi falla. Det är också Bibelns beskrivning av våldsverkare. I Daniels bok beskrivs en stor staty som representerar tidens stora världsmakter, och den verkar oövervinnerlig, ända tills en sten som representerar Guds rike krossar den (Daniel 2). Bibelns budskap är att det finns en ände på ondskan – och den änden är Jesu kors.
(21-22) ”När mitt hjärta var bittert och det stack i mitt inre, då var jag oförnuftig och förstod ingenting, jag var som ett djur inför dig.”
Djur handlar på instinkt, men människor är det givet att överväga saker med visdom. Att ha bitterhet i sitt hjärta kommer från avsaknad av kunskap om Gud. Det verkar som att det finns två problem i psalm 73: De som är rika blir högmodiga, förtrycker andra och hånar Gud. De som är förtryckta blir fyllda av avund som leder till bitterhet och förakt för Gud. Finns det en tredje väg?
(23) ”Men jag är alltid hos dig, du håller mig i min högra hand.”
Detta är lösningen i Asafs psalm: Närheten till Gud. I vers 18-20 har han talat om den kunskap som han fick i Guds närhet, nämligen att han fick se hur det går för de ogudaktiga till slut. Men det är inte hela lösningen, för just här och nu så gör det fortfarande ont. All slags ondska i världen skapar otrygghet, även om man vet att det en gång ska ta slut. Men Asaf säger att Gud håller honom i handen. Det är en återupprättad trygghet.
(24) ”Du leder mig med ditt råd och tar sedan emot mig med ära.”
Den troendes vandring och mål i en mening. Det är lätt att glömma världen när man leds framåt av Guds råd och dessutom ser fram emot att få se honom i hela hans härlighet.
(25) ”Vem har jag i himlen utom dig? Och har jag dig, söker jag inget på jorden.”
De orättfärdiga föraktar Gud i himmelen, och därför söker de sin tillfredställelse i ting på jorden. Men den som har Gud som lott och del, kommer aldrig bli nöjd med det jorden har. Man kan glädja sig här, därför att det är Guds skapelse – men den glädjen tar ändå sin utgångspunkt i att man känner Gud.
(26) ”När min kropp och mitt hjärta ger upp, är Gud mitt hjärtas klippa och min lott för evigt.”
Asaf ser med förtröstan framåt – till och med mot döden. När kroppen och hjärtat ger upp, då är Gud där.
(27) ”De som är fjärran från dig går under, du förgör alla som är otrogna mot dig.”
Gud har skapat oss för gemenskap med sig själv och för att ta hand om jorden och människorna på den. Valet att distansera sig från Gud är det som förstörde de första människorna – och det är det som förstör oss än idag.
(28) ”Men för mig är det gott att vara nära Gud. Jag tar min tillflykt till Herren, Gud, för att förkunna alla dina gärningar.”
Jag tror att den här meningen är livets hemlighet. När man finner sin glädje helt och fullt i Gud, då behöver man ingenting annat. När all min glädje är i Gud, då är Gud också ärad på det sätt han önskar. Gud vill inte att vi ska prisa honom för att vi måste – utan för att vi har upptäckt att han är all glädjes källa, och han ger den tillfredställelse som vi söker.
När människor syndar så handlar det i grund om att de inte vågar tro att Gud är nog för dem – och därför söker man sin tillfredställelse någon annanstans. Asaf upptäckte att Gud är nog. Det är en kunskap som är värd att dikta om, så som han gjorde här – och det är en kunskap värd att ta vara på.
